En helt ny värld

Tänk vad mycket jag inte kunde göra före min nya fina Samsung galaxy y kom in i mitt liv. Blogga från mobilen var en sak, spela wordfeud en annan. Men än så länge går det fasligt långsamt att skriva ens ett sånt här litet inlägg...så förvänta er ingen uppsats än på ett bra tag! :-)

Visst är det väl ändå underligt?

Här trodde man att man kunde lämna sin blogg obevakad bara för en kort tid. Jag förväntade mig att bloggen kände ett sådant ansvar gentemot sina läsare att den skulle klara av att sköta ruljansen på egen hand medan jag förkovrade mig i kompetensutveckling, socialpsykologi och organisationsteori. Men ack vad jag bedrog mig.

Härinne har det varit mer eller mindre stiltje en längre tid nu. Jag måste nog styra upp det här skeppet nu. Bloggen kan glömma den där generösa julbonusen jag hade planerat.

Snälla tomten...

...det var verkligen toppen att du levererade en av mina julklappar före jul. Snö var precis vad jag önskade mig! Men snälla tomten, det räcker nu. Det är sådär lite lagom vitt ute och hunden blir inte så smutsig när vi är ute på promenad.

Nu önskar jag mig att det blir några grader kallare ute och att det slutar snöa. Om detta inte är möjligt, går det också bra med en snöslunga!

Jag har varit riktigt snäll heeeeeela året.

God Jul
önskar
Kristina

Testpilot

Jag har anmält mitt intresse för att bli testpilot av en sådan här (klicka på länken för att läsa mer):

Jag håller mina tummar och hunden håller sina tassar (för att matte inte ska få ett spel och testa produkten på honom...)

En skumtomte i handen...

...många skumtomtar i magen. Jag vet att man inte ska äta godis FÖRE maten, men de hjälpte mig igenom ett kapitel till om socialpsykologin! Så det var det värt. Men nu känner jag mig lite mätt. Hmm.

Breaking Dawn Part 1

Jahapp, ännu en del av sagan har så gått upp på bio. Jag är ju biten av Twilight-sagan och ingenting kan ju någonsin nå upp till böckernas nivå. Så då har vi det sagt.

Men filmen var helt okej, precis som de föregående. Men jag är inte begeistrad. Ännu. Jag kan ju inte vara säker innan jag har sett den en eller ett par gånger till. De tidigare filmerna har vuxit för var gång jag har sett dem, och jag skulle bli mycket förvånad om inte detsamma gäller för den här.

Reflektioner från ett bussäte

Det här med uppkoppling är en väldigt osäker grej. Det om något blir man väldigt medveten om när man sitter med sin dator på en buss, någonstans mellan Umeå och Skellefteå, och inbillar sig att man ska kunna se ett program på SVTPlay. Som man lurade sig själv där. Hah.

Istället sitter man och skriver ett blogginlägg i Word som man senare får kopiera och lägga upp på bloggen. Så kan det gå.

Idag har jag funderat över människans tvetydighet. Säg till exempel att du bjuder en kompis på en öl, helt utan tanke på att kompisen ska behöva bjuda tillbaka. Det intressanta är att kompisen, i många fall, känner sig i skuld till dig och förpliktigad att bjuda tillbaka. Och om vi vänder på situationen – du är kompisen som blir bjuden – så känner mycket troligt du att du förväntas bjuda tillbaka, trots att det aldrig var avsikten med bjudningen från början.

Intressant. Varför kan vi inte tillämpa samma princip i både fallet då vi bjuder som när vi blir bjudna? Kanske känner vi en större trygghet när vi är den som bjuder, vi är den som har kontroll på situationen och vi vet att vi förmodligen kommer att få en positiv respons på att vi bjöd kompisen på en öl. När vi tvärtemot blir bjudna, drabbas vi då av en osäkerhet för att vi inte har all information om situationen? Vi vet ju inte vad den andra vill med att bjuda oss. Kanske blir vi också osäkra på hur vi förväntas agera, ingen vill ju bli betraktad som den där snåla jäveln som aldrig bjöd tillbaka.

Ibland är vi människor helt enkelt inte särskilt förnuftiga. Hur vore det som vi bara bestämde oss för hur vi ska ha det.

För övrigt är detta bussåkande inte helt optimalt för ryggar. Däremot verkar det extremt gynnsamt för utvecklingen av ett tålamod som inte är av denna värld.

Vinterfåglarna är här

Men vart är vintern? Jag bara undrar. Förra vintern skottade vi snö vid den här tiden. Massor med snö om jag inte minns helt fel. I år har jag inte ens sett någon snö ännu.

Om jag nu får önska mig något så skulle jag önska mig så där lite lagom mycket snö. Så där så att det blir lite mysigt, för att inte tala om lite ljusare, men inte så mycket så jag förbannar snön redan innan november slut. Det är väl inte att kräva allt för mycket?

P.s läste just på Wikipedia att talgoxen inte är en flyttfågel. Men hur kan det då komma sig att jag aldrig har sett den på sommaren? Gömmer den sig någonstans?

Bild lånad från Wikipedia eftersom jag inte orkade klä mig mot kylan och gå ut och fota dem själv när de festade på våra paradisäpplen.

Test-pilot för Smart Photo SVÄRMOR: LÄS EJ! ;)

Jag har blivit utvald till testpilot för Smart Photo (som tidigare hette Extrafilm), en fotobutik på nätet där man inte bara kan beställa foton utan även an massa andra produkter som canvastavlor och fotoböcker.

Den här gången har jag testat att göra ett fotoställ med tolv bilder som binds samman av en spiralrygg. Man kan enkelt byta bild efter behag och kan välja ett nytt foto varje dag om man vill.

Den var ganska enkel att göra, det var bara att välja ut de 12 bilder man ville använda och ladda upp dem. Det fungerade med både stående och liggande format även om de stående blev beskurna och anpassade till liggande format. Beskärningen styrde man själv med hjälp av ett enkelt verktyg. Men enklast hade helt klart varit att enbart använda bilder i liggande format.

Ett problem jag hade var att det var väldigt svårt att ta bort en bild när man väl hade laddat upp den och valt den bilden. Jag sökte jättelänge, min käre sambo försökte också klura ut det men vi gick båda bet. Jag tycker att det kunde ha funnits ett tydligare hjälpavsnitt för att hjälpa kunden att skapa produkten.

Svärmor fyller jämna år senare i veckan och detta blir en av hennes födelsedagspresenter från familjen, ett urval med bilder på barn och man som hon kan växla mellan. I min recension av testet vill Smart Photo att jag ska skriva hur jag använt produkten, vart jag valde att placera den osv. Den frågan är inte så lätt att svara på i nuläget, inslagen som den är i ett paket. Men det är väl ett tips så gott som något, ge bort den i present. Den finns också en liknande variant men som almanacka om det faller en bättre i smaken. Perfekt julklapp till mor- och farföräldrar!

Bild lånad från Smart Photos hemsida eftersom jag inte har tillgång till min egen kamera just nu...

Datarara *fanfar*

Blogger firar härmed 100 inlägg i sin nuvarande form. Blogger har varit snäll mot mig ock faktiskt, jag hittade tillbaka till min blogginspiration i och med bytet av bloggplattform.

Jag vet att det de sista månaderna har varit betydligt glesare mellan inläggen men nu börjar jag känna att jag har kommit in i plugget ordentligt och förhoppningsvis är vi snart på gång ordentligt igen.

Hänger ni med på de närmaste hundra inläggen också?

Lite frågor att besvara

Bea passade över lite frågor till mig, so here we go:

1.Varför började du blogga?
Haha, ja...kanske för att alla andra gjorde det? Det var liksom inne, år....2006! Jag var tvungen att gå tillbaka till min gamla blogg och kolla när jag började, var det verkligen så länge sedan?
Jag har alltid gillat att skriva och drömmer innerst inne om att någon gång kunna leva på det. Det är nog en sådan där dröm som mest troligt förblir just det, en dröm. Men man vet aldrig...

Vilka bloggar följer du?
Det är ganska många det, men ett axplock av mina favoriter kommer här:
Bea: Bästa vännen från förr, bor i det fjärran landet Australien så  det är roligt att kunna följa med i hennes liv på andra sidan jorden.
Linda: En av bästa vännerna från nu, bor i det fjärran Piteå...hehe...så även här är bloggen ett fint sätt att hålla kontakten.
Eva Bodfäldt: Svensk hundträningsguru, författare till den fantastiska boken Kontaktkontraktet.
Fredrik Backman: Alltid underhållande!
SWE Scrapbook: Scrapbooking-inspiration.
En bok om dagen: Läsinspiration.


Bloggare jag saknar: Sandra! Come back! :) 


3. Favoritfärg?
Lila, lila, lila! :)

4. Favoritfilm?
Åh vad svårt, jag är så dålig på att lägga filmer på minnet även om jag tycker väldigt mycket om dem. Men den jag har sett flest gånger är nog Dirty Dancing. Den film jag sett flest gånger på bio måste vara Remember the titans, haha! Tre gånger tror jag bestämt att det blev. Hur kunde jag ha råd med det som tonåring?
Senast sedda är nog Crazy, Stupid, Love. Riktigt trevlig, sevärd! :)

5. Vilka länder drömmer du om att besöka?
Italien skulle vara fint, och USA. Men USA är så stort så även om jag åker dit till vintern (Bahamas/Florida) så stryker jag det inte från listan. Det finns ju så mycket mer att se...

Bonusfrågan från Bea: Hur skulle din favoritdag se ut just nu?
Just nu spenderar jag så otroligt mycket tid inomhus med näsan i böckerna så jag tror att jag svarar en solig heldag i skogen. Med matsäck, glada hundkompisar, hundträning. Hösten är ju den mest fantastiska tiden på året i skogen så årstiden den behöver vi inte ändra på, men vi kan backa någon månad i tiden när skogen sprakar av färg.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och nu ska jag skicka vidare utmaningen och då går den till Linda, Carro, och Sussie. Ni får plocka bort Beas bonusfråga och förutom de fem första frågorna besvara denna: Vilken är enligt dig den bästa tiden på året och varför? (tänk gärna utanför boxen och begränsa dig mer än till endast årstid...)

Sedan är det bara att skicka vidare, stryk min bonusfråga och stoppa in en egen! :)

Like music to my ears

Vem har sagt att fantastiska saker endast åstadkoms på de stora arenorna med de stor medlem?

Make-over

Jag har sökt och sökt efter en bra sida med design-mallar för blogspot-bloggar. När jag bloggade på blogg.se så fanns det en uppsjö av sidor där man kunde hämta snygga mallar men när jag flyttade hit så kunde jag inte hitta någonting som fungerade.

Men plötsligt så händer det. Igår googlade jag runt lite och hittade plötsligt sidan Blogger Templates. Halleluja! Äntligen!

Ibland gillar jag när någon annan gör jobbet åt mig. :)

Avdelning långa ord

Idag var det tentadags igen och jag konstaterar att dagens längsta ord måste ha varit konsumtionssamhälle, eller möjligtvis arbetskraftsdeltagande. Lite extra långt känns det när man skriver dem typ 200 gånger under några timmar. För hand.

Snart i ett pysselrum nära mig...

Idag har jag varit på homeparty med Innerum (klicka för att kika in på deras webshop), och tro det eller ej, En och annan sak hamnade på mitt beställningsformulär.

Bland annat 2 av dessa i lila:



De ska sitta i mitt pysselrum och förvara pyssliga saker. Det blev en i mörkgrått också som ska förvara alla kontroller i vardagsrummet.

Sedan blev det också en röd löpare, men den ska inte ligga på bordet, den ska sitta på väggen! På den ska årets skörd av julkort sitta!



Alla bilder är lånade från www.innerum.com 

Jag tror att jag köpte fler saker också, men jag kommer inte ihåg vad....Det får bli en överraskning när grejerna kommer om en vecka!  :)

Bättring

Nu ska det bli bättring i bloggfabriken. :)

Jag har så många saker jag vill skriva om...

...problemet är bara att det just nu inte finns någon tid till att skriva dem. Jag återkommer. :)

Vet ni vad jag gillar?

Det här med att plugga på universitet är en ganska trevlig grej. Ur flera aspekter. En aspekt som jag gillar det är att det är okej att vara smart. Det är ingen som ser ned på en annan människa för att denna kan saker. Det gillar jag.

Inte som på gymnasiet då personer som kunde saker stämplades som plugghäst (läs; tönt). Nej, på universitetet ser man det som en fördel om ens studiekamrater kan saker. Det erbjuder ju fina möjligheter till att lära av varandra eftersom alla är bra på något men få är bra på allt.

Detta gemensamma intresse av att faktiskt lära sig saker, det gillar jag! :)

YR.no, it´s your fault!

Jag håller yr.no ansvariga för bortkastandet av en älgklöv som gott och väl kunnat användas till ytterligare ett spår. Igår kväll kollade jag nämligen väderrapporten som utlovade perfekt spårväder, nämligen +10 grader och sol. Glad i hågen plockar jag fram klöv och blod ur frysen som fick tina under natten. Men vad vaknar jag till? Spöregn och snålblåst. Hmm.

Nej nu är det allt bäst att vädret ordnar upp sig illa kvickt så vi kan gå ut och spåra i eftermiddag istället. I annat fall får nog klöven följa efter sin älg till älghimlen. :(

(Och om vädret inte blir bättre, ja då får vi väl apportera eller lydnadsträna istället. Jag behöver någonting som pausar min hjärna mitt i tentaplugget.)

När man letar så finner man...

...sägs det. Idag har jag letat förtvivlat efter den där solen som tittade fram när jag hade mitt förmiddagspass med skolböckerna. Lagom till min studiepaus var den spårlöst försvunnen.

Den har fortfarande inte dykt upp igen, jag kanske måste gå ut och leta en gång till?

Att anpassa sina förväntningar efter förutsättningarna

Inför dagens seminarium diskuterade vi lite löst fenomenet tenta-ångest. Några av mina kurskamrater uttryckte att de känner en ångest inför tentan, allt man måste ”trycka in” i hjärnan och så vidare. Jag insåg till min förvåning att jag inte upplever någon tentaångest, i alla fall inte ännu.

Vad beror det då på att jag inte upplever detta fenomen som i övrigt verkar vara ganska utbrett inom skolvärlden? Mina kursare påstod att de är mest nervösa eftersom de ger sig in i en situation där de inte har kontroll, de vet inte vad som kommer att hända. Detta är ju egentligen en sådan situation som borde innebära ångest för mig lika säkert som amen i kyrkan.

På något omedvetet plan verkar det som att jag bestämt mig för att gå in i detta med inställningen att jag ändå inte kan påverka situationen och därför finns det ingen poäng med att spilla energi på att fokusera på det. Eventuellt handlar det om en förskjutning av en obehaglig känsla men låt det då vara så.

Jag kan inte påverka situationen och därför går jag in i det med inställningen att allt säkert kommer att gå bra. Jag har anpassat mina förväntningar på situationen efter situationens förutsättningar. Jag hoppas att det kan bli en självuppfyllande profetia. The power of the mind!

Vi blev försenade med dagens seminarium eftersom handledaren fastnat i ett möte varför jag insåg att det inte var så säkert att jag skulle hinna med bussen hem. Jag skulle tvingas vänta ytterligare en timme och det kändes ju lite surt. Men sedan slog det mig, om jag ställer in mig på att ta den senare bussen så kanske det känns mindre bittert att inte hinna med den tidigare? Och tror ni att jag känner mig nöjd och glad nu när det visade sig att jag hann?

Detta var ännu ett exempel på när min inställning anpassades efter förutsättningarna och fick ett positivt resultat. Det hade inte alls känts lika surt att tvingas ta den senare bussen eftersom jag redan var inställd på att det förmodligen skulle bli så.

Jaja, det där var lite lösa reflektioner kring sådant som jag funderat över under dagen. Någonting ska man ju roa sig med under bussresan hem.

Spårdagbok 19 september 2011

Terräng: Barrskog
Väder: Vindstilla när jag la spåret, växelvis mot- och medvind under spårarbetet. + 13 grader.
Särskilda förhållanden: Lite knepigt vindförhållande. Bitvis var terrängen lite svår pga. nedfallna träd.
Längd: 300 m.
Liggtid: 4 h.
Spårtid: 6 minuter.

Äntligen lossnar det, nu känns det som om vi är på rätt spår igen. Och jag ber om ursäkt för den där extremt dåliga ordvitsen. 


Idag tappade vovven spåret ett par gånger men han ringade en gång och tog upp spåret igen helt utan min hjälp. Eget initiativ i sådana situationer har alltid varit en av hans svagare sidor i spårarbetet så det var roligt att se att han löste det på egen tass idag.
Jag skulle önska att han spårade lite långsammare men just nu vill jag inte hejda honom när han spårar så entusiastiskt, förhoppningsvis spårar han långsammare och mer koncentrerat när jag lägger in vinklarna. Jag måste komma på en plan för det, det finns inte en chans att man som hundförare orkar detta tempo i ett skarpt eftersök.


Dagens spår var ett lite längre bananspår än sist och jag eftersom det går så bra tror jag att jag ska lägga ett rakspår med en vinkel nästa gång. Jag måste utmana mig själv till att våga ta nästa steg så vi inte fastnar i utvecklingen.

Myntets fina sida

Bussresorna mellan Umeå och Skellefteå är visserligen inte dagens höjdpunkt men jag tänker att det är väl lika bra att se det från den ljusa sidan. Så håll till goda, här får ni fördelarna med att pendla.

~ Man får en trevligt soft start på sin dag. När man väl har kommit igenom de jobbiga morgonrutinerna med dusch och frukost så kan man ju luta sig tillbaka i sätet och slumra några timmar. Det innebär ju att även om man stiger upp astidigt så får man ju liksom ett par bonustimmar med sömn.

~ Jag utvecklar mitt musikintresse, eller intresse är väl kanske inte rätt ord. Men i brist på bättre förslag får intresse stå kvar. Vad jag menar är att jag upptäcker musik som jag aldrig annars hade lyssnat till. Anledningen till detta är att man på bussarna endast kan lyssna på P4 Västerbotten. På gott och ont. Men till min förvåning så dyker det ju faktiskt upp en hel del riktigt bra musik. Frågan är bara om man kan få tag i deras spellistor någonstans så att man kan kika efter vad det var som spelades?

~ Bussarna har gratis trådlöst nätverk! Det finns till och med eluttag så att man kan ansluta laddaren om batteritiden börjar sina. Det är värt! Tiden flyger iväg när man nyttjar internets oänliga möjligheter till tidsfördriv.

~ Efter en tillvänjningsperiod känns inte längre vägen mellan Skellefteå och Umeå så fruktansvärt lång. Det blir en vardag som man inte tänker så noga på.

~ Man får gott om tid till att lära känna sina pendlande kursare. Man hinner prata om så mycket innan man är framme.

Så som ni ser så finns det inte bara negativa sidor med busspendlandet. Särskilt inte när man väljer att se livet ifrån den ljusa sidan.

Spårdagbok 11 september 2011

Det är bäst att köra hårt medan man har motivationen. Idag blev det ett lite längre bananspår på ca. 250 m.

Terräng: Barrskog, bitvis mycket tät. Mossmark med lingon/blåbärsris.
Väder: Vindstilla, 15-20 grader varmt, soligt.
Särskilda förhållanden: Vid flera tillfällen skott någonstans i närheten.
Längd: 250 m.
Liggtid: 3 h.
Spårtid: 5 minuter.

Idag hade jag inte snitslat spåret alls, förutom vid spårstart och spårslut. Och det var något positivt! Där skogen blev som tätast på mitten tog hunden en helt annan väg än vad jag hade tänkt, men eftersom jag inte med säkerhet kunde säga exakt vart spåret egentligen gick så var det ju ingen poäng med att försöka ta tillbaka hunden på rätt väg när jag trodde att han gått bort sig totalt alternativt tagit upp ett annat spår. Istället var det bara att låta honom reda ut det på egen hand.


Och om han gjorde. Idag spårade han riktigt koncentrerat och jag tror faktiskt att han hade spåret i nosen hela tiden, även när jag trodde att han hade gått bra sig. Av dagens övning lärde jag mig nyttan av att inte snitsla. Det får bli mer av den varan i spårskogen...

Spårdagbok 9 september 2011

Nu har jag klurat på det här med att spårandet inte fungerat. Jag har stött och blött teorier och uteslutit alla utam ett. Nämligen valet av klövdjur. Jag är ganska säker på att han tappade spårlusten när jag bytte från de stora och opraktiska älgklövarna till de små och betydligt smidigare rådjursklövarna. Jag har hört mig för med perosner som har mer erfarenhet än mig och de menar att rådjursklöven luktar betydligt mindre än en älgklöv. Det skulle kunna förklara bristen på intresse. Så nu har jag laddat upp med älgklöv i frysen och i fredags la jag höstens första spår.

Terräng: Mossig mark, lingon/blåbärsris.
Väder: Vindstilla, 14 grader varmt, molnigt. Regn under liggtiden.
Särskilda förhållanden: Regn under liggtiden. Första spåret på ganska länge.
Längd: 100 m.
Liggtid: 3 h.
Spårtid: 100 m tar ju inte många minuter...


Det verkar som om bytet tillbaka till älgklöv gjorde susen. Helt plötsligt kunde jag se att hunden var intresserad igen. Han spårade koncentrerat om än med ganska hög nos stundtals. När han hittade spårslutet så syntes det att han kunde ha fortsatt en bra bit till. Hans blick tycktes säga "Var det här allt?"


Som jag önskar att jag hade kommit på det här med klöven tidigare. Snacka om att vi har kastat bort ett helt år av träning. Men det är så lätt att vara efterklok. Nu tar vi nya tag! :)

Första veckan är avklarad

Nu har den börjat. Nästa fas i mitt liv det vill säga. Skolan!

Första dagen var i måndags och vi inledde med en en och en halv timme lång blåsning av våra faddrar. Så kan det gå. Och nästa års nollor lär förmodligen råka ut för precis samma sak. Efter det har det rullat på med massor av information om universitetslivet och vad programmet vi går egentligen handlar om.

Det har varit en extremt tung första vecka med många långa dagar, speciellt när man pendlar med buss till Skellefteå. Lägg därtill en hel del strul med bussarna men jag har fått höra att det lugnar ner sig efter ett tag eftersom det alltid är fler som åker i början på terminerna. Jag håller alla tummar och tassar jag har tillgängliga för att detta stämmer.
Schemat är ganska intensivt så här i början men jag tror att det ska lugna sig en del med det också, de vill väl förmodligen sparka in oss ordentligt så här i början så att man kommer igång ordentligt på en gång.Senare under terminen verkar det bli färre långa dagar och framför allt färre dagar i skolan. Hemstudier det är grejen när man pendlar! :)

Sammanfattningsvis kan man säga att det känns som att det här är det bästa jag har gjort med mitt liv. Det känns verkligen som att jag har hittat min grej och att jag verkligen kommer att komma till min rätt i den här nya miljön och i mitt framtida yrke. Det är värt pendlandet och bristen på pengar. Lätt.

En nystart

Jag har arbetat på samma arbetsplats i massor av år nu, nästan ända sedan jag tog studenten. Och det börjar faktiskt vara länge sedan nu. Jag har haft många fina dagar på mitt jobb. Det har lärt mig en hel del om mig själv och om mina medmänniskor. Jag har mött så många fina människor som jag delat mycket roligt med. Men nu har jag kommit till den punkt då det är dags för någonting nytt.

Har ni någon gång känt att ni är färdig med någonting ni håller på med? Att allting bara faller in i en rutin utan vidare möjlighet till utveckling? Det är på det stället jag har befunnit mig i mitt arbete de sista åren. Stagnation är ett fint ord för det hela tror jag.

Det är inte det att jag inte har trivts med mitt jobb, det handlar snarare om att jag vantrivs med att inte röra mig framåt. Att inte längre utvecklas och att känna att jag har nått så långt som jag kan nå. Efter detta finns ingenting mer. Jag blir rastlös, och när jag blir rastlös känner jag att depressionen inte är särskilt långt borta. Den kommer i små vindpustar då och då, och de luktar illa. Det stället vill jag aldrig mer till. Jag vet precis hur det känns, hur det ser ut och hur det luktar. Det stället är jag definitivt färdig med.

Så vad gör man? Man ser sig omkring och hittar en utgång som är märk med en skylt där det står utveckling pågår! På måndag börjar skolan. Igår var sista dagen på jobbet innan min tjänstledighet börjar. Idag känns det som att jag andas en lättare luft. En luft som inte längre är besudlad av den där annalkande depressionen. En lätt, frisk luft.

Nu tar jag tag i mig själv och tar ansvar för min egen utveckling. Framtiden; här kommer jag!

Min läslåda

Idag gjorde jag en upptäckt. En bok jag har på min att-beställa-lista står redan i min bokhylla. Denna upptäckt föranledde en rask organisation av min bokinnehav.

Inspirerad av denna blogg och hennes läskorg har jag nu ordnat en boklåda, lite provisoriskt med hjälp av en skokartong. I den har jag stoppat de böcker som står på min läslista just nu...så nu är de lätta att hitta när en bok tar slut och jag vill börja på en ny.

Just nu innehåller den en Nora Roberttrilogi (Vännerna från Templeton House), två Agatha Christie som jag fyndade på loppis i somras, Björn Hellbergs "Dråpslaget", "Varför gråter inte Emma?" och "Committed" av Elisabeth Gilbert (författaren till "Eat, Pray, Love").

Jag hoppas att jag lyckas behålla i alla fall lite läsglädje även när skolan börjar nästa vecka. Att läsa skönlitterära böcker kanske blir en avslappning jämfört med kurslitteraturen.

Just nu läser jag "Dödssynden" av Harper Lee, och jag måste säga att jag är överraskad över hur fängslande den är. Jag skulle inte påstå att den fångar mig på samma sätt som "Niceville" gjorde även om den tar upp samma tema men den är ändå klart läsvärd. :) Klicka på bilden så får du läsa mer om denna klassiker.

Bågvisning 2

Jag kom av mig litegrann i provandet av nya glasögon, men nu har jag haft hem ytterligare två omgångar med bågar, så nu behöver jag hjälp igen. Lämna en kommentar och säg din åsikt. :)

Även denna gång får ni ha överseende med att bilderna kanske inte är så proffsiga, det är knepigt att fota sig själv...

Klicka på bilden för större version.

Många bilder blev det, 8 olika bågar. Jämför gärna med bågarna i detta inlägg: Bågvisning 1.

Båge 6, rosa.

Båge 7, silver.

Båge 8, svart.

Båge 9, svart/röd.

Båge 10, genomskinlig.

Båge 11, silver.

Båge 12, svart/blå.

Båge 13, svart/röd.

Fynd i naturens skafferi

Jag älskar vår natur. Jag kan spendera timtal i skogen med att bara lyssna på tystnaden och njuta av alla dofter och smaker som naturen har att erbjuda.

Igår kväll tog vi en skogspromenad och se vad vi hittade:

Till kvällsfika denna sista kväll på semestern blev det en toast med stekt Karl-Johansvamp. Det finns sämre sätt att spendera en kväll på. En av de bästa sakerna med hösten är ju också att jag får anledning att tända ljus igen. :)

Ledig tid

Ofta tycker man att man inte har tillräckligt med ledig tid, men jag undrar om inte det är en förutsättning för att man verkligen ska uppskatta den lediga tid som man har till sitt förfogande?

Imorgon är dagen då årets semester definitivt är över. Imorgon väntar jobbet med morgnar som styrs av väckarklockan och tidiga kvällar. I en vecka. Sedan börjar mitt nya liv. Då kommer mitt liv fortfarande att styras av väckarklockan men också av busstidtabeller, föreläsningar och tentor.

Kommer jag att önska att jag hade mer ledig tid?

Lycksele Djurpark with the Loefgrens

Johans farbror med familj är på besök ifrån andra sidan den stora pölen, närmare bestämt från New York och idag bar det av till Lycksele djurpark. Det är fascinerande att se vår underbara natur genom ögonen på personer för vilka naturen inte är vardag.

Det obligatoriska klappandet av getter.

Närstudie av en av dagens flitigaste fotografer.

Mr. Moose.

Johans kusin Anneli och hennes mamma Rosa förundrades över älgarna.

Puss!

Vi lyckades pricka av de flesta djurens mattider idag, till och med uttern.

Vi har haft en fantastiskt trevlig dag med fint sällskap, kanonväder och trevliga upplevelser i djurens värld. Jag och Anneli har också gjort upp planer på ett besök på Bronx Zoo i New York, jag ska bara ta mig igenom de fattiga studentåren först.

Detta med sommarlov

Jag inser att bloggen har haft sommarlov. Jag tittar ut genom fönstret och ser att kommunen äntligen har bestämt sig för att det nu är tillräckligt mörkt ute om kvällarna även i Ursviken och tänt gatubelysningen. Då inser jag också att det kanske är dags för bloggen att än en gång vakna till liv.

I sommar har jag funderat en hel massa. Jag har funderat över vad jag vill med mitt liv och min framtid och kommit fram till att jag idag inte är riktigt nöjd med livets omständigheter. Jag har bestämt mig för att göra någonting åt det. Det första steget på den resan är självklart studierna som nu lurar precis runt hörnet. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar. Äntligen har jag ett tydligt mål med mitt liv. Siktet är inställt och nu gäller det bara att pricka måltavlans mitt. Jag tror att det här blir bra. Riktigt, riktigt bra.

Hundens träning har jag också funderat en hel del över. Där är jag inte heller där jag vill vara. Det är kanske dags att göra någonting åt även det?
Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis. Om man inte är en svart hund med massor av päls. Vi har småtränat litegrann här hemma på gården men värmen har inte tillåtit någon mer strukturerad träning i skog och mark. Detta har också resulterat i att Chapp förmodligen är i den sämsta kondition någonsin. Det måste det definitivt bli ändring på nu när temperaturen är lite mer hundvänlig.
Spårandet går fortfarande dåligt och jag har oroat mig för att det skulle vara noskvalster som ligger bakom de uteblivna resultaten. Men det tror inte veterinären. Så just nu arbetar jag utifrån teorin att det är valet av klövdjur som är problemet. Sedan förra sommaren har jag spårat på rådjursklöv eftersom de har en så praktisk storlek men nu ska jag tina upp en älgklöv och se om det går bättre. Om någon har orkat läsa ända hit så kan ni väl hålla tummarna för det? :)

Förändringens vind blåser in med hösten. Jag längtar.

Ett läsmåste!

De senaste dagarna har jag knappt gjort annat än läst, såvida jag inte varit på jobbet eller sovit i min säng. Och föremålet för denna läsmani har varit den här boken:

Den handlar om Skeeter, en vit ung kvinna i Missisippi i början av 1960-talet. Hennes dröm är att bli författare och är bekymrad över hur de svarta i samhället behandlas. Hon lyckas övertala några av traktens svarta hembiträden att hjälpa henne skriva en bok ur deras perspektiv om hur de blir behandlade av sina vita familjer. Några av hembiträdena jobbar för Skeeters bästa vänner.

Det är en farlig uppgift, inte minst för de kvinnor som berättar för Skeeter om sina liv, eftersom detta är en orolig tid i den amerikanska södern. Ku Klux Klan härjar samtidigt som medborgarrättsrörelsen kämpar för svartas rätt i samhället.

Det är en helt fantastisk berättelse om människoöden och om hur förändring är möjlig om man vill det tillräckligt mycket. Jag önskar att jag inte hade läst den redan så att jag fick börja läsa den nu och ha allt det goda kvar! Läs den!

Parfymshopping

Idag har det shoppats parfym till både honom och henne.

Johan kommer framöver att lukta karismatisk, självsäker och målinriktad med hjälp av David Beckham.

Själv kommer jag än en gång att lukta av ren oskuld kombinerat med en exotisk natur av oljor och finessen hos en fin parfym. Till min hjälp tar jag Sarah Jessica Parker. Det ni. :)

www.parfymhuset.se

Hur man ser sig själv

Jag träffade en man idag som självsäkert deklarerade att man inte ska döma hunden efter håren. Det var det första han sa till mig och litegrann skämdes jag när jag insåg att det var precis vad jag, omedvetet, hade gjort sekunderna före när han kom in genom dörren. 

Vidare förklarade han för mig: "I am an international man and I want to be treated like a king!"

Vad lärde han mig under vår en och en halv timmes bekantskap? Självkänsla! Även om man inte ser ut som en kung så är det upp till ens inställning till livet huruvida man känner sig som en kung eller inte. Och är vi inte alla värda att känna oss lite kungliga utimellanåt?

Nostalgi

Har ni tänkt på en sak? I TV-serien Baywatch figurerade aldrig några fulspringare, ni vet sådana där som man möter på diverse gångvägar och längs elljusspår i sin vardag. Som flåsar, stånkar och svettas där de lufsar fram samtidigt som de funderar över om idag är dagen då löprundan ska knäcka dem. Sådana som jag... ;)

Ah, lite nostalgiskt faktiskt...

Det här med att motionera

Idag var en sådan dag då jag förbannade mitt eget påhitt att det är dags att vi kommer i form jag och min käre sambo. Idag var en sådan dag då det är tur att Johan står för tjurigheten även om det var jag som stod för initiativet. Annars hade löpningen inte blivit av.

Löprundan i skogen var sjukt jobbig idag och det kändes verkligen i benen att jag hade jobbat en hel dag först. De tidigare gångerna vi har varit ute har varit på mina lediga dagar och skillnaden var påtaglig. Det kändes som om jag hade cement i skorna och släpade på en stor kätting.

Men jag är  ändå stolt över att jag bara sprang 10 sekunder långsammare än förra gången som tvärt emot idag kändes riktigt bra. Tänk vad fort jag hade sprungit om jag hade haft en bra dag idag! :)

Har jag inte förtjänat en kaka nu?

En Lina-favorit

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig med bloggandet av vår matkasseupplevelse. Det blev sommar istället! ;) Men här kommer en av favoriterna:

Gräddig purjo- och rabarberkyckling med bulgur
4 personer

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Skär ca. 600 g kycklingfilé (4 st) i tre delar per filé (skär på längden). Bryn dem i lite olja i en stor stekpanna. Krydda med salt och svartpeppar.
3. Medan kycklingen steks: skär ca 200 g rabarber och ½ purjolök i ca 2 cm tjocka bitar. Lägg kycklingen i en ugnsfast form och fördela rabarber och purjolök runtom.
4. Blanda 1 dl grädde, 1 dl vatten, ½ tsk sambal oelek och 1 msk flytande honung. Pressa ner 1 vitlöksklyfta och smula ned 1 tärning kycklingbuljong. Häll blandningen över kycklingen och stek mitt i ugnen i ca. 15 minuter.
5. Koka 4 portioner bulgur tillsammans med ½ tärning grönsaksbuljong enligt anvisning på förpackningen.
6. Tillred 250 g haricots verts enligt anvisning på förpackningen.
7. Finhacka ½ kruka gräslök. Strö gräslöken över kycklingen och servera med bulgur och haricots verts.
Källa: Linas matkasse

Det var himmelskt gott även om såsen blev i vattnigaste laget enligt vår smak. Det berodde väl förmodligen på att kycklingfiléerna vattnade sig när de stektes. Kanske kan man koka upp såsen och reda den före man häller den över kycklingen?

Vi ökade dessutom på med två extra kycklingfiléer och lite extra sås och allting gick åt på 4 personer.

Projekt kökstrådgård

Jag säger bara att det är tur att min käre sambo är stark då jag inte begåvats med varken medfödd råstyrka eller intresse för att gå på gym. Ikväll skulle nämligen projekt köksträdgård genomföras. Vilket innebar väldigt mycket mer slitgöra än vad jag hade räknat med.

Tidigare i veckan laserade jag 6 stycken pallkragar och nu ikväll har vi hämtat hem ett släplass med matjord att fylla dem med. Jag har ställt tre pallkragar efter varandra och två på höjden för att få lite djup i jorden.
Vi fyllde kragarna med matjord till hälften och sedan har jag fyllt på med trädgårdsjord och kogödsel. Imorgon kommer den roligaste biten. Då ska det planteras!

Det blir en krage med morötter, en halv med sallad, en halv med blandade kryddväxter och sedan en krage med smultron. Dessutom har jag lämnat plats för att ställa dit ytterligare en krage om jag vill utöka min köksträdgård ytterligare. Jag är verkligen jättenöjd med hur det blev och jag kan knappt vänta tills det blir dags att skörda!

Jag ska komma ihåg att ta lite bilder på resultatet imorgon och lägga upp så att ni får se hur det blev! :)

JA, livet är ganska skönt just nu!

Sommaren är här på riktigt, äntligen. Som jag har längtat efter vår första sommar i huset!

Jag hade tänkt spendera dagen med att rensa bort de sista gamla blomrabatterna men istället har jag njutit på min solsäng med denna underbara utsikt:

Äppelträden står i full blom och erbjuder en underbar skugga för sådana som jag, som trivs med värmen men inte i solen! Om du klickar på bilden så förstoras den och du ser de underbara blommorna bättre...

Jag läste ut "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" igår kväll och nu roar jag mig med att ta reda på varför vi 80-talister blev som vi blev, och varför det självklart inte är vårt fel att det gick som det gick. Det är 90-talets fel! ;)

Det kan tänkas att inläggsfrekvensen minskar något nu under sommaren (den har nog i sanning redan minskat på grund av den ljuvliga försommaren) men det får vara som det är med det. Jag njuter av årstiden och uppdaterar lite sporadiskt under tiden. Men jag lovar att lägga upp bilder och recept på resultatet av Linas matkasse snart, trots sommaren! :)

Dagens middag ifrån Linas matkasse

Idag var det dags för köttbullar i citronfrisk gräddsås, potatis och varm haricots vertssallad. Jag ger rätten högsta betyg! Den var lättlagad men hade ändå det där lilla extra och det var dessutom en fantastisk variant på vardagsmat som alltför lätt blir till köttbullar och makaroner. Ett extra plus för att köttbullarna stektes i ugnen med såsen direkt i ugnsformen. Ingen extra disk och inget bök med att stå och röra i såspannan samtidigt som man skulle göra en massa andra saker.

Idag kom jag faktiskt ihåg att jag skulle fota maten. Däremot kom jag inte på det förrän jag redan hade lagt upp maten på tallriken, på det lite slarviga vardagsviset såklart, så ni får hålla till godo även om det inte är så stiligt presenterat!

Receptet:
Köttbullar i citronfrisk gräddsås med potatis och varm haricots vertssallad
1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Koka 900 g potatis.
3. Blanda ca. 500 g nötfärs med 1 tsk soja och 15 g finhackad persilja. Tillsätt 3/4 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Forma färsen till 20 köttbullar och lägg dem väl utspridda i en ugnsfast form, ca. 20-30 cm. Stek köttbullarna mitt i ugnen i 5 minuter.
4. Medan köttbullarna står i ugnen: Rör ut 1 msk vetemjöl i 1 dl grädde. Tillsätt 1 1/2 dl vatten och rivet skal av 1 citron.
5. När köttbullarna stekt i 5 minuter: Häll blandningen runt köttbullarna i ugnsformen och ställ in i ugnen ytterligare 6-8 minuter, tills såsen har kokat ihop.
6. Strimla 1/2 purjolök tunt och finhacka 1/2 burk soltorkade tomater. Fräs dem hastigt i en stekpanna i lite olja. Lägg ner 250 g haricots verts (frysta) och låt allt bli varmt utan att få färg. Pressa över ca. 1/2 msk citronsaft och krydda med svartpeppar.
7. Servera köttbullarna tillsammans med varm haricots vertssallad och potatis.
Källa: Linas matkasse

Den varma salladen var jättegod, den kommer jag definitivt att göra även till andra rätter. Med citronsmaken borde den passa alldeles fantastiskt till till exempel fisk.

Den här rätten kommer vi definitivt att laga fler gånger!

Första dagens Lina

Nu har den kommit, vår matkasse från Linas matkasse! I tisdags var premiären för dagens Lina här hemma hos oss och det blev spansk tomatsoppa med basilikadoftande bönröra.

Själv är jag ingen soppätare men tyckte ändå att den var helt okej, tillsammans med det grekiska lantbrödet med bönröran som pålägg blev det en mättande middag med lite annorlunda smaker. Vi hade definitivt inte provat detta om det inte varit för Linas matkasse så målet med kassen kommer nog att uppnås - nämligen att våga lite mer i köket! :)

Spansk tomatsoppa med basilikadoftande bönröra 4 portioner
1. Grovhacka 2 gula lökar och 1 röd paprika. Fräs dem mjuka i lite olja i en stor gryta.
2. Pressa ned 2 vitlöksklyftor. Tillsätt sedan 1 burk hela tomater, 9 dl vatten, 1 tärning grönsaksbuljong, 1 tsk flytande honung och 1 msk vitvinsvinäger. Låt soppan koka i ca. 10 minuter.
3. Mixa bönröran med stavmixer: 1 förp. vita bönor (avrunna), 1 kruka basilika, 1 vitlöksklyfta (pressad), 4 msk olja, och 1/2 burk soltorkade tomater. Tillsätt eventuellt lite olja från burken eller lite vatten till önskad konsistens.
4. Tärna 1/2 gurka och 1 gul paprika fint. Lägg i skålar.
5. Skär 3 skivor, ca 2 cm tjocka, av ett lantbröd. Tärna skivorna och lägg ner i soppan. Mixa sedan soppan slät med en stavmixer. Krydda med 1/2 tsk sambal oelek, 3/4 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Smaka av soppan och justera eventuellt med lite honung eller vinäger till en bra balans mellan syra och sötma.
6. Servera soppan tillsammans med grönsakstärningarna och skivor av lantbrödet med den basilikadoftande bönröran som pålägg.
Källa: Linas Matkasse

Självklart glömde jag helt bort att ta en bild på maten, jag kom ihåg det när vi redan hade gjort Johans matlåda av resterna, och tomatsoppa upphälld i en plastlåda kändes inte som ett fotoarrangemang som skulle göra maten rättvisa. Jag lovar istället bättring till nästa måltid som blir ikväll (torsdag) eftersom vi var på bio igår kväll och inte åt hemmavid.

Sista vårtecknet för i år

Igår avslutades årets vårteckensutmaning med Humlebacken i spetsen och eftersom jag helt missade att det var måndag igår så kommer mitt sista vårtecken idag istället!

En för mig okänd växt blommar vackert i kvarteret. Blommorna påminner mig om häggen men de är rosa istället för vita. Finns det kanske flera sorters hägg?

Syrenen är full av knoppar, snart blommar det! Denna syren står tyvärr inte i vår trädgård men jag kanske skule ge mig ut på en shoppingtur?

Snart har jag mina pallkragar redo för plantering, där ska det bli morötter, sallad och lite örter. Kanske blir det en extra pallkrage med smultron också, eller jordgubbar. Nytt liv i köksträdgården är väl ett vårtecken om något? :)

Matblogg?

Nästa vecka förvandlas denna blogg tillfälligt till en matblogg. Nästa vecka kommer nämligen den matkasse ifrån Linas matkasse som jag vann i en utlottning tidigare i år och jag tänkte att jag skulle försöka blogga lite om matlagningen. Jag fick recepten idag och det ser lovande ut! Eller vad sägs om följande matsedel?

Spansk tomatsoppa med basilikadoftande bönröra.
Köttbullar i citronfrisk gräddsås med potatis och varm haricotsvertssallad.
Rökt makrill och potatissallad med senapsvinägrett.
Gräddig purjo- och rabarberkyckling med bulgur.
Grillad fläskkotlett med grönsaksspett.

Det enda jag känner mig lite skeptisk till är nog makrillen, men det beror nog på min avsmak för makrill i tomatsås (som min käre sambo naturligtvis älskar). Men jag skulle tro att detta inte är ens i närheten av det jag ska få smaka nästa vecka. Vem vet? Det kanske blir en ny favorit?

Nuvunnen energi

Hundlivet är många dagar helt fantastiskt. Idag är en av dessa dagar!

Tisdagar betyder hundträning tillsammans med glada människor och glada vovvar i härlig blandning. Ett träningspass kan man gå in i med lite olika energinivå - idag var en sådan kväll då energinivån befann sig på minus. I vanlig ordning så bävade jag för hur detta skulle avspegla sig på Chapp, och i vanlig ordning slog jag och hunden mig med häpnad.

Jag funderar varför det ofta är på det här viset. När jag går in i träningen och tror att det inte kommer att gå bra för att jag är för trött för att orka genomföra ett positivt träningspass, då slutar det nästan alltid med att både jag och Chapp presterar på topp. Hur kommer det sig? Är det jag som skärper mig lite extra eller är det så att jag släpper någon sorts prestationsstress och bara låter träningen flyta? Läser jag kanske min hund bättre när jag är trött eftersom jag vet att det då är desto viktigare att jag ligger steget före?

Det är en fantastisk känsla att gå in i träningen tröttare än tröttast, och komma ut på andra sidan så uppfylld av ny energi så att det inte går dit något mer! Jag säger tack kära hund för att du ger din matte all denna energi. Tack (och puss på nosen).

Vårteckensutmaning v. 21

Jag missade förra veckans vårtecken men idag tog jag med mig kameran på kvällspromenaden. Skyarna har öppnat sig i timtal under dagen, vilket resulterar i en liten explosion i naturen nu när solen äntligen kämpat sig igenom molnen.

Häggen håller på att slå ut.

Den stora husförsäljningssäsongen är igång! Skyltar som den här finns i vart och vartannat kvarter...

De flesta björkar är nästan helt utslagna nu, och så gröna som de bara är i början av försommaren!

Ännu mer hägg, och den doftar så underbart! 

Granen skjuter nya skott, snart kan man mumsa på dessa när man promenerar i skogen.

Men dagens största "vår"tecken är nog den underbara doften efter ett regn. När det fullkomligen knastrar i alla träd, buskar och växter av ny energi. Jag skulle kunna sitta på en stubbe och bara njuta av dofterna i timtal, synd bara att sambo och hund inte har riktigt samma tålamod som jag! :)

Nästa vecka är det sista veckan med vårteckensutmaningen, vilket väl känns som på sin plats nu när det alltmer börjar likna sommar.

Vilse i pannkakan

Imorgon åker jag och hunden på äventyr. Det är nog bäst att jag packar matsäck och varma kläder, för man vet aldrig hur vilse jag kan köra när jag ska försöka hitta till Burnäset, innanför Risböle. Smaka på den ni.

Ja, den människa med världshistoriens sämsta lokalsinne ska bege sig ut i obygden (?) med endast en karta och en mobiltelefon till sin hjälp. Det påminner mig, jag måste be min käre sambo att installera skrivaren så jag kan skriva ut kartan. Ett dåligt lokalsinne gynnas inte direkt av ett dåligt kartminne!

Om ni ingenting mer hör av mig, då kan ni vara så säkra på att jag virrat bort mig och är vilse i pannkakan (pannkaka skulle för övrigt vara en utmärkt matsäck om man är vilse - mättande och lika god varm som kall).

Önska oss lycka till! :)

Bågvisning

Okej, här kommer det. Bågvisning. Ignorera gärna den trötta blicken hos modellen, någonstans ska det synas att man steg upp före tuppen vaknat. Ignorera också gärna eventuella dubbelhakor eller andra skönhetsfel ni eventuellt upptäcker. Ytterligare en sak att ignorera är eventuella brister i själva fotograferandet, det blir som det blir när man ska fota sig själv! ;)

Ett par av bågarna har jag redan ratat men ni får se dem i alla fall. Jag har självklart mina egna favoriter men för att inte påverka utgången av ert röstande så berättar jag inte vilka. Så rösta nu på dina favoriter i kommentarsfältet. Hjälp mig att välja de bågar som ska pryda mitt ansikte den närmaste tiden! (Klicka på bilden för större version.)

Båge nummer 1, lila. (Ska även provas i mörkbrun men den har jag inte fått hem ännu.)

Båge nummer 2, mörkblå.

Båge nummer 3, svart/vit.

Båge nummer 4, metall svart.

Båge nummer 5, metall silver.

Så, vad tror du?