"Själens osaliga längtan" av Audrey Niffenegger

Den här boken var ett av de där fynden jag gjorde på årets bokrea, ett väldigt oplanerat inköp där jag sannerligen inte visste vad jag gav mig in på. Det visste jag för övrigt inte när jag befann mig halvvägs in i boken heller.

Boken börjar och slutar med Elspeth, som efter en sjukdomstid dör i leukemi och lämnar sin sörjande älskare Robert ensam kvar. Elspeth har testamenterat sin lägenhet, lägenheten ovanför Roberts, till sin tvillingsysters bägge döttrar Julia och Valentina. Julia och Valentina är också de tvillingar och de flyttar från Chicago till London för att börja sina nya liv och flyttar in i sin mosters gamla lägenhet. Väl på plats blir de medvetna om att deras moster inte riktigt har gått vidare efter sin död, hon finns kvar i lägenheten, fångad i sin egen död, och tvillingarnas nya liv ter sig inte riktigt som de hade föreställt sig. Vålnader, grannen Martin vars fru just gått ifrån honom på grund av hans tvångsbeteenden, Robert som våndas över tvillingarnas likheter med hans älskade Elspeth och de slitningar som vuxenlivet medför på tvillingarnas relation till varandra var ingredienser i vardagen som Julia och Valentina inte hade förutsett.

Alla dessa ingredienser leder till förvecklingar som jag sannerligen inte hade förutspått när jag började läsa boken och mot slutet tycker jag nog allt att det blir lite väl skruvat mellan varven. Men trots det så skulle jag för allt i världen inte vilja ha den här boken oläst eftersom jag tycker att den har  många viktiga saker att berätta. Och persongalleriet och språket är fantastiskt. Författaren har verkligen lyckats beskriva människorna och skeendena på ett sätt som gör dem trovärdiga trots att det är lite skruvat mellan varven. Man känner med och för människorna och vill verkligen veta hur det går för var och en av dem. Någras öde gläds man vid, någras öden sörjer man.

Handlingen utvecklas sig verkligen inte som man förväntar sig att den ska göra men det är en av de saker som gör att man drivs att läsa vidare. Och precis när man tror att man greppar handlingen så vrider författaren till det på ett oväntat sätt och handlingen tar en ny riktning.

Intressant, skruvat, läsvärt.

Long time no see

Vad hände? Jag tror att livet hände. Skolan och sånt. Det nyss avslutade läsåret var ett långt och intensivt sådant som jag tror litegrann sög musten ur mig. Det fanns liksom inte så mycket ork kvar till att skriva bara för nöjes skull.

Det har hänt så mycket som aldrig kommer att dokumenteras här. Men det är så med livet. Det går sin egen väg och det är liksom bara att hålla i sig och hänga med.

Jag lovar ingenting, men det känns ändå som att skrivlusten än en gång börjar infinna sig. Jag börjar i alla fall starkt med två inlägg på en dag. Detta, och snart ett med ett litet boktips. Och jag kan varna er redan nu, det är ett litet underligt boktips.