Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell

Jag har precis läst ut den den första delen av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Första boken heter Kärleken och handlar väl om just det. Kärleken till sig själv som manifesterar sig genom att ta steget ut i det okända och tillåta sig själv att vara den man är. Kärleken till kärleken. Kärleken till en annan människa.

Jag får sälla mig till hyllningskörerna som ropar hur viktig den här boken är. Det kan jag förstå på ett intellektuellt oh känslomässigt plan. Eller snarare kan jag föreställa mig, för förstå kan nog bara den som var med göra. Eller den som lever som sig själv idag tack vare det som har varit. De människorna kan verkligen förstå.

Det gör ont att läsa boken och ändå tror jag att jag än så länge bara kan ana den smärta som kommer att möta mig längre fram i serien. Det är så svårt att ta till sig hur illa människor behandlade andra människor.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Boken lämnar mig med en molande känsla av någonting. Jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad. Men klart står att det är en bok som får en att känna. En bok som får en att fundera över vikten av att berätta.

Valpsug

Planerna på att utöka vår lilla familj med ännu en hund har funnits länge nu, men till och med jag inser att det inte är en bra idé förrän efter att jag har tagit min examen. Det betyder dock inte att det inte är hög tid att börja planera och längta. Den tilltänkta fyrbentingen är en jaktlabrador och jag har hört mig för lite i retrieverkretsar och det kennelnamn som återkommer är Masterkeys kennel i Kalix. Många gånger har jag surfat runt på deras hemsida och suktat efter en alldeles egen jaktlabbe.

Nu i somras tog jag kontakt med dem för att ställa mig i kö för en valp med leverans våren/sommaren 2014 och igår gjorde jag ett första besök hos uppfödaren och deras hundar då vi ändå hade vägarna förbi på vår väg till IKEA.  Lämpligt nog hade de just igår en träningsdag tillsammans med ett gäng av de hundar, både yngre och lite äldre, de har fött upp under åren.Och vilka fantastiska hundar! Lugna och samlade vid sin förares sida, energiska och fulla av arbetslust när de jobbar. Fantastiskt att se!

Jag fick ett riktigt trevligt första intryck av både uppfödaren och hundarna och imponerades framför allt av deras trevliga sätt att vara med sina hundar. Samarbetet byggde hela tiden på positiv förstärkning, tillit mellan människa och hund samt ren och skär arbetsglädje. En träningsstil som passar mig perfekt!

Nu håller vi alla tummar och tassar vi har för att uppfödaren tycker att jag skulle passa som ägare till en av deras valpar och att det kommer en valp som passar mig lagom till min examen. Hur jag nu ska kunna ge mig till tåls till dess det är en gåta.

Jag ser fram emot en hund som kan vara mattes hund, husse har ju redan sin. ;) En liten Tassa skulle vara ett perfekt komplement till Chapp.