Sista vårteckensutmaningmåndagen för i år

Och dagen till ära kommer en riktig bildkavalkad.



Årets första svampfynd - en murkla! Men jag är för feg för att ta mig an dem så denna skönhet fick stanna i skogen.



Herr eller Fru nyckelpiga!



Plantering pågår. I år utökas trädgårdslandet med ytterligare två lådor förutom de ni ser på bilden. Dessutom ska det bli ett litet jordgubbsland längst där nere i hörnet vid staketet. Så på odlingslistan står i år: vårlök, sallad, tomater, persilja, röd basilika, grön basilika, gräslök, morötter, potatis, smultron, jordgubbar, hallon och rabarber. Yey!



Tomaterna trivs fint i det här soliga hörnet. De ska dessutom få det lite extra ombonat med hjälp av ett gammalt fönster som sambons mamma donerat.



Jag har inte så många favoritblommor men dahlian är nog en av dem. Denna ska enligt skylten i affären vara av färgen rödlila med vitt, det blir spännande att se.



Penseér i lila och gult. Ja, det är ett lite lila tema i blomkrukorna i år.



Violer.

 

Häggen vid altanen har slagit ut!

 

Och vid stadshuset hittade jag ett tulpanhav.



Den gångna helgen har bjudit på riktigt sommarväder men nu är ordningen återställd. Termometern visar på mer vårlika gradtal och även om solen lyser så kan man inte tala om någon luftvärme. Men man får suga i sig den värme som är och försöka lagra den för ett tag, förr eller senare ska det nog bli sommar även här i norr!

Kika in på Humlebacken och se hur de andra deltagarna har dokumenterat vårens framfart denna sista vecka av årets vårteckensutmaning.

Vårteckensutmaning v. 21

Jag har ett öga för att få syn på de små djuren i naturen när jag är ute på promenad. Denna snigel hittade jag längs strandpromenaden inne i stan när jag och sambon tog en hundpromenad i duggregnet på söndag kväll.

Snart slår häggen ut. Och som jag önskar att jag hade haft en bättre kamera än mobilen med mig ut.

Fantastisk utsikt över Haratjärnen i fredags natt när vi kom hem. Vilken lycka det är att ha naturen runt husknuten.

Vårteckensutmaning v. 20

Jag missade att jaga vårtecken förra veckan, jag antar att man skulle kunna säga att jag drabbades av en släng av kass inspiration. Men nu är jag tillbaka! Håll tillgodo.

Stolt vovve efter årets första viltspår.

I pallkragarna finns det hopp om liv, sambons gräslök tittar fram.

ÄNTLIGEN! Jag har väntat i veckor på att tulpanerna ska slå ut...

Viltspårdagbok 2012 - Årets första spår!

2012-05-13, Söndag.
Äntligen har vintern släppt sitt grepp och idag var det dags att ta tag i spårandet igen. Nytt för i år är att jag använder mig av min smarta telefon för att hålla rätt på hur långt spår jag lägger, hade jag anat hur mycket det skulle underlätta spårträningen så hade jag nog skaffat mig en sån däringa telefon mycket tidigare. Just nu använder jag appen "Mina spår" eftersom den synkar med Google men jag är öppen för förslag om någon där ute vet av en bättre app för ändamålet.

Så här såg det ut när jag drog spåret i eftermiddags.

Och så här såg det ut när hunden spårade, med mig i släptåg.

Terräng: Första tredjedelen: glas tallskog. Andra tredjedelen: Snårig tallskog med många snår och mindre vattensamlingar. Besvärlig terräng. Sista tredjedelen: Korsade en grusväg som används ganska mycket, korsade ett vattanfyllt dike, gles tallskog.
Väder: +10 grader, sol.
Särskilda förhållanden: Årets första, en vinkel, korsade flera vattensamlingar och även en trafikerad grusväg. Snitslade bara spårstart, vinkel, där spåret korsade vägen samt spårslut.
Längd: 500 m.
Liggtid: 2 h
Spårtid: 15 minuter.
Klöv: Älg.

På det stora hela är jag mycket nöjd med hur hunden spårade, särskilt med tanke på att det var årets första spår. Till saken hör också att vi inte alls tränade lika mycket som vi borde ha gjort förra året vilket jag hade trott skulle innebära att vi skulle få backa en hel del i träningen. Men det gick klart över förväntan.

Chapp gjorde ett lugnt och fint spårupptag och spårade första tredjedelen med stor säkerhet, dock stundtals med en ganska hög nos. Men det är ju i sig inte ovanligt när Chspp spårar. Spåret hade ju dessutom en ganska kort liggtid vilket nog bidrog till den höga nosen.
När man jämför spårkartorna här ovan tycker jag mig se att spåret har flyttat lite närmre vägen och visst hade jag en sidvind från vänster när vi spårade. Så det är nog riktigt.
Spårets andra tredjedel var en ganska knepig historia. Tät, snårig skog med många vattensamlingar gjorde det både svårt och ansträngande, för både matte och hund, men jag måste säga att Chapp redde ut det bra. Han ringade litegrann ett par gånger men hittade alltid tillbaka snabbt utan att be mig om hjälp vilket är en klar förbättring från förra året. När vi sedan kom ut i lättare terräng igen gick det som tåget, men fortfarande med ganska hög nos mellan varven. Jag måste träna med längre liggtider och se om detta löser sig självt.

I vinklen genade hunden ordentligt vilket innebar att han tappade spåret. Efter att ha stått stilla vid vägkanten och funderat en liten stund ringade han ordentligt, plockade upp spåret igen, spårade säkert tvärs över grusvägen och tog sig över diket utan problem. Sista delen av spåret gick hur bra som helst, inga tveksamheter och rakt på spårslutet. Duktig hund!

Det känns skönt att vara igång och även om vi har mycket jobb framför oss om vi ska få till det här med vinklarna så känns det hoppfullt. Nu ska husse få kapa upp klövarna så att de räcker dubbelt så länge och väger hälften så mycket (det var en tung rackare jag släpade runt på idag) och sedan kan nog det här bli en riktigt bra spårsäsong! :)

Jag tycker...

...att alla hockeyspelare skulle kunna ta sig en långsemester när SAIK har spelat klart för säsongen. Hockeyn upphör liksom att vara intressant då. Istället för att se någon knövlans (för att låna ett förträffligt uttryck av en klasskompis) VM-match skulle jag definitivt kunna tänka mig att se "En dag" istället. Sambon höll inte med på den punkten. :/

Jaja, jag får väl ägna fredagskvällen åt någonting annat istället. Pilla navelludd kanske? Leta efter hustomtar? Rulla tummarna?

Jag tror jag har en sådan där uttråkad dag. Jag känner igen tecknen.