Tully och Kate är inte de självklara bästa vännerna men jag tänker att det kanske är just därför de går genom livet och oavsett vad som händer är de fortfarande bästa vänner. Livet går upp och ner, men vänskapen består trots att den gång på gång utsätts för hårda prövningar. Genom boken får man följa tjejerna från tonåren till vuxen ålder och jag är imponerad över hur författaren lyckas fånga mig från start till slut trots det stora tidsspannet. Ofta tycker jag att historier som sträcker sig över en lång tid blir antingen väldigt övergripande eller mycket fragmentarisk, men det gäller sannerligen inte den här boken. Ingenstans saknar jag djup utan författaren levererar allt jag vill ha och lite till berättelsen igenom.
Hittentills i sommar har jag sett ett tydligt gemensamt tema på de böcker jag har läst. Alla har två kvinnor, syskon eller bästa vänner, i fokus. Först var det "Själens osaliga längtan" som sedan följdes av "Juno och Juliett" som i sin tur följdes av "Sommarsystrar". Men nu tror jag att jag har slut på lagret med böcker på det temat. Om jag inte går ut och skaffar fler förstås. Sommarens loppisar brukar ju bjuda på många fyndlådor fulla med böcker till löjligt billiga priser så det är inte omöjligt att jag hittar fler böcker på samma tema. En sak är då säker, hittar jag någon av Kristin Hannahs böcker i en loppislåda så finns det inte en chans att det inte hänger med mig hem.
