måndag 6 oktober 2014

En vän fattas oss.



Världens finaste sälögon kommer aldrig mer att öppnas och se på oss med förväntan i blicken. Idag fick vår älskade vän somna in och nu jagar han kaniner och fåglar i hundhimlen.

Den senaste tiden har finvovven varit sjuk och haft ont i både kropp och själ vilket gör att vi kan känna att beslutet vi fattade var det enda rätta. Men det betyder inte att det var ett lätt beslut att ta. Det gör så ont så att det känns som om någon har slitit ut hjärtat ur kroppen på en. Idag sörjer vi inte förlusten av ett husdjur, vi sörjer en högt älskad vän. Men vi finner tröst i att Chapp fick sluta sina dagar medan han fortfarande hade livskvalitet kvar och sista veckan har varit en fest med älgfärsköttbullar, korv och leverpastej. Chapp hann också med att göra sånt han tyckte allra mest om att göra. Slappa med husse på soffan. Spåra älg i skogen med matte. Lite dragkamp med lillebror och bli kliad av alla de människor som han älskade mest på denna jord.


Chapp var en väldigt speciell hund från första till sista dagen. Han var ingen enkel hund att arbeta med men allt slit var mödan värd eftersom han gav så otroligt mycket glädje och kärlek tillbaka. Han rymde gränslöst med kärlek till de han älskade och som vi har älskat honom tillbaka.

Tokvovven våran lämnar ett obeskrivligt tomrum efter sig som aldrig kan fyllas av någon annan hund. Man utvidgar  bara sitt hundhjärta för att göra plats för nya familjemedlemmar allt eftersom, men kärleken till och saknaden efter dem man har förlorat består.



Tack finaste Chapp för allt du har lärt mig. En hund med din karaktär lär sin människa mer än vad tusen hundar kan lära en tillsammans. Tack för att du alltid vakade över din matte. Tack för att du älskade mig till månen och tillbaka samtidigt som du avgudade din husse. Tack för alla skratt, för alla tokryck och för alla gånger du tagit med mig ut i naturen. Tack för allt vi har upplevt tillsammans och för alla fina stunder vi delade. Älskade, älskade Chappvovven. Du är saknad.

Sov gott. Vi ses igen.


fredag 16 maj 2014

Nu har jag kommit på det!

Många säger att när de pluggar på universitet eller högskola så förlorar de lusten att läsa för nöjes skull. Det har jag inte gjort, det var länge sedan jag läste så mycket för nöjes skull som jag har gjort under de senaste tre åren. Men nu har jag kommit på vad jag har förlorat. Uppenbarelsen kom till mig nu under slutspurten på uppsatsarbetet.

Jag har förlorat lusten att skriva för nöjes skull!

Jag orkar inte. Känner inte för det. Kommer på något som jag skulle vilja uttrycka med ids inte.

Hmm. Se där ja. Jag hoppas att lusten återkommer nu när examen och framtiden är nära.

lördag 15 februari 2014

Väntans tider

Vår lilla familj på tre ska ju bli fyra och vi håller tummar och tassar för att det flyttar in en liten labradorvalp till våren. Masterkeys kennel i Kalix parade sin Wissla i mitten på december och det betyder att det föds ett gäng ljuvliga valpar vilken dag som helst. Jag längtar och väntar med spänning.

Men vad tiden går långsamt när man längtar så våldsamt efter någonting. Det känns lite som veckorna före julafton när man var barn. Tiden släpar sig liksom fram.

Jag har så många planer för denna valp och vågar knappt tänka på besvikelsen som kommer infinna sig om det inte blir så många valpar att det räcker till oss. Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan ser istället fram emot alla fantastiska träningstimmar tillsammans med labradoren i skogen och att kanske äntligen få den där hunden som ska bli mattes vovve. Chapp är ju som bekant husses hund även om det är jag som lägger ner allt jobb på honom. En otacksam liten rackare den där... ;)

Ny rapport kommer när valparna anlänt...

fredag 17 januari 2014

Detaljbilder från den stora dagen.

Fler favoriter från bröllopsfotograferingen.

Vigselringarna. Min har sju diamanter på rad, fyra lila och 3 vita. Johans är helt slät och är arvegods efter min farmor, det var hennes förlovningsring från år 1958. Fotograf: Sara Marklund

Brudbuketten. Det här var en av de detaljer jag hade svårt att visualisera hur det skulle se ut i verkligheten...och den blev bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Buketten innehåller vita rosor, lila fresia, lila prärieklocka och hjärtan på tråd. Vägde bly gjorde den också. ;) Fotograf: Sara Marklund