Nuvunnen energi

Hundlivet är många dagar helt fantastiskt. Idag är en av dessa dagar!

Tisdagar betyder hundträning tillsammans med glada människor och glada vovvar i härlig blandning. Ett träningspass kan man gå in i med lite olika energinivå - idag var en sådan kväll då energinivån befann sig på minus. I vanlig ordning så bävade jag för hur detta skulle avspegla sig på Chapp, och i vanlig ordning slog jag och hunden mig med häpnad.

Jag funderar varför det ofta är på det här viset. När jag går in i träningen och tror att det inte kommer att gå bra för att jag är för trött för att orka genomföra ett positivt träningspass, då slutar det nästan alltid med att både jag och Chapp presterar på topp. Hur kommer det sig? Är det jag som skärper mig lite extra eller är det så att jag släpper någon sorts prestationsstress och bara låter träningen flyta? Läser jag kanske min hund bättre när jag är trött eftersom jag vet att det då är desto viktigare att jag ligger steget före?

Det är en fantastisk känsla att gå in i träningen tröttare än tröttast, och komma ut på andra sidan så uppfylld av ny energi så att det inte går dit något mer! Jag säger tack kära hund för att du ger din matte all denna energi. Tack (och puss på nosen).