Spårdagbok 9 september 2011

Nu har jag klurat på det här med att spårandet inte fungerat. Jag har stött och blött teorier och uteslutit alla utam ett. Nämligen valet av klövdjur. Jag är ganska säker på att han tappade spårlusten när jag bytte från de stora och opraktiska älgklövarna till de små och betydligt smidigare rådjursklövarna. Jag har hört mig för med perosner som har mer erfarenhet än mig och de menar att rådjursklöven luktar betydligt mindre än en älgklöv. Det skulle kunna förklara bristen på intresse. Så nu har jag laddat upp med älgklöv i frysen och i fredags la jag höstens första spår.

Terräng: Mossig mark, lingon/blåbärsris.
Väder: Vindstilla, 14 grader varmt, molnigt. Regn under liggtiden.
Särskilda förhållanden: Regn under liggtiden. Första spåret på ganska länge.
Längd: 100 m.
Liggtid: 3 h.
Spårtid: 100 m tar ju inte många minuter...


Det verkar som om bytet tillbaka till älgklöv gjorde susen. Helt plötsligt kunde jag se att hunden var intresserad igen. Han spårade koncentrerat om än med ganska hög nos stundtals. När han hittade spårslutet så syntes det att han kunde ha fortsatt en bra bit till. Hans blick tycktes säga "Var det här allt?"


Som jag önskar att jag hade kommit på det här med klöven tidigare. Snacka om att vi har kastat bort ett helt år av träning. Men det är så lätt att vara efterklok. Nu tar vi nya tag! :)