Det här med att träna hund eller matte

Det är lätt att luras till att tro att jag tränar min hund när det i själva verket är hunden som tränar sin matte. När hunden gör som jag önskar kan jag stilla konstatera att jag har gjort någonting rätt. Och när hunden gör någonting som blir lite tokigt då är det bara att plocka upp spegeln, se sig själv rakt i ögonen och fråga sig vad man som matte har gjort galet.

Självklart påverkar hundens nedärvda egenskaper resultatet av vår träning men det viktigaste är ändå vad jag som hundförare väljer att göra med det som finns i andra änden av kopplet. Hur ska jag dra nytta av de egenskaper som min hund är född med? Hur ska jag styra dem till de önskade beteenden som jag satt upp för vår vardag och hur ska jag arbeta med min hund för att vi båda ska vara nöjda med det liv vi lever tillsammans?

Lägger man till detta en hel uppsjö med faktorer som jag inte är i stånd till att påverka kan man ibland tycka att det här med hundträning är ganska svårt. Men då kommer de där dagarna då allting bara fungerar och man får plocka fram spegeln och förnöjd säga "duktig matte" och ge sig själv en klapp på huvudet och kanske en belöning på köpet.

Vi är trots allt inte så olika våra hundar, positiv förstärkning är en synnerligen effektiv metod över för oss tvåbenta. Glöm inte det i mötet med såväl människor som djur.