Från monster till världens bästa

Min kära vovve är litegrann som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Ena stunden är han det där lilla håriga monstret ifrån en mardröm för mattar och nästa stund är han helt enkelt underbar. Idag vaknade Chapp på den där senare sidan. Den underbara. Den sidan som kan lura vem som helst att Chapp är en helt vanlig hund.

Idag var det dags för lydnadsträning i Långviken tillsammans med ett gäng glada hundmänniskor. Det riktigt roliga är att det är så många som dyker upp och gör kvällen så givande för både tvåbenta och fyrbenta.

Vi har gnuggat fotgående i sinne ikväll, jag och världens bästa Chapp. Han gick där han skulle gå (för det mesta) och höll helt klart en godkänd aktivitetsnivå för att vara han. Sanningen är den att han inte ballade ur en enda gång. Kors i taket.
Jag skulle tro att min kära hund är lite less på att gå fot efter kvällen men till min stora glädje kunde det konstateras att vinterns nötande har gett visst resultat. Detta trots att den gångna vintern bjudit på kassa möjligheter till hundträning. (Tänk hur bra det skulle kunna bli efter en mildare vinter...)

Efter en timmes intensiv träning avslutade vi med en trevlig hundpromenad där tvåbeningarna fick prata av sig och fyrbeningarna nosa och föra en markeringskamp längs vägkanterna i Långviken. Ett fantastiskt trevligt sätt att avsluta en lyckad träningskväll.

Imorgon kan det mycket väl tänkas att Chapp vaknar på den där andra sidan. Det kan man aldrig så noga veta. Vad jag däremot vet inför varje ny dag är att jag inte skulle byta denna hund mot någon annan. Vissa dagar är det dock tur att han är så otroligt söt. Det har räddat hans liv mer än ett par gånger. Sötnöten.

5 veckor gammal och finast i världen.