Ett första möte med lilla Chappmonstret. Här var han fortfarande bara söt och alldeles underbar. Detta var innan jag visste om hälften av alla vedermödor som skulle möta oss i framtiden, vi kan sammanfatta det som att emellanåt har hans söta yttre varit en sorts livförsäkring för vår lilla krabat. Han är fortfarande söt och alldeles underbar, men samtidigt så mycket mer.
Chapps ankomst i vårt liv var en start på någonting nytt för mig. Ett nytt intresse som öppnade för ett stort socialt nätverk jag inte vetat av tidigare och framför allt ett sällskap de dagar jag är hemma ensam. Med Chapp i huset har jag alltid någon att prata med som lyssnar och någon som håller mig sysselsatt även när sambon är på jobbet. Vem aktiverar vem kan man fråga sig?
Dessutom utgör han en trygghet när jag är ensam eftersom jag vet att han inte släpper in någon objuden. Jag kan också vara ute och gå ensam sent på kvällarna utan att känna mig orolig då jag litar på att Chapp inte skulle låta någonting hända matte. Jag tror också att husse tycker det känns lite skönt att veta att hunden vaktar när matte är ensam...men det kanske han inte skulle erkänna om man frågar honom... ;)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar