Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Så sa Karin Boye i sin dikt "I rörelse". Men jag undrar jag. Har hon någonsin pendlat mellan Umeå och Skellefteå?

Men det är klart, om man nu ska se det här i ett vidare perspektiv. Vilket vi ju får lära oss att vi alltid ska göra.

Så, vägen till målet - dvs. denna tid av hårda studier,  långa och framför allt många bussfärder längs E4:an, tentastress och framtidsångest - kan man anta kommer att göra att jag uppskattar målet så mycket mer. Det kommer att vara mödan värt när jag står där med examensbeviset i min hand. När jag och mina vänner firar hur j-la bra vi är...då kommer alla vedermödor att blekna. Det kommer att vara värt det och dessutom har vi faktiskt en hel del kul efter vägen!