För ett tag sedan ställde jag upp i en tävling arrangerad av Linas matkasse och efter lite röstfiske så blev jag en av vinnarna av en gratis matkasse, en hel veckas middagar planerade och klara med recept och allt.
Det ska bli jätteroligt och jag hoppas verkligen att jag hittar lite ny matinspiration att använda mig av i mitt nya kök, som för övrigt nästan är färdigt att användas nu. Förhoppningsvis hittar jag nya receptfavoriter som jag aldrig annars skulle ha provat på!
Nu väntar vi bara på att rörmokaren ska komma och göra färdigt det sista i köket, sen är det än en gång redo att användas fullt ut. Jag lovar att det kommer lite bilder från köksrenoveringen snart!
Utanför Naturhistoriska museet i Stockholm, hösten 2010.
Bilden är visserligen oskarp men den är rolig ändå. Johan, Jocke och Linda spexar till det framför kameran efter en lång dag på Naturhistoriska i Stockholm. Sann kärlek (?). :)
Solen har strålat och det verkar faktiskt som om vintern har släppt sitt grepp om oss för den här gången (jag vet, jag kommer att få äta upp det uttalandet snart nog). Det har tinat bort massor med snö och asfalten tittar fram på alltfler ställen. Småfåglarna kvittrar och det droppar ifrån taken.
I helgen har jag varit ute och samlat vårtecken med min kamera, här kommer de:
Jag passerar ofta den här lilla bäcken, Landforsbäcken, när jag är ute och går med hunden. Det var länge sen sist man hörde vattnet forsa och porla men nu har den tinat upp! :)
Svärfar kom förbi med traktorn igår och hjälpte oss skotta bort all snö ifrån baksidan av huset. Förra året kom allt smältvatten in i grunden (trots att förra ägaren nyss dränerat om) och vi hoppas genom denna insats att undvika det problemet i år. Så jag antar att det är ett tecken på att den riktiga snösmältningen är nära.
Johan planerar att ta fram grillen ur lekstugan till helgen, nu när han kommer åt den igen.
(Kommer ni ihåg hur det såg ut på baksidan förra veckan?)
Och titta vad jag hittade i mitt köksfönster nu på morgonen! Årets första husfluga! :)
Nu ska jag surfa runt lite och kolla på alla andra vårtecken ute i vårt land. Häng med vet jag!
Hundträning kan vara ett laddat ämne, det hade jag aldrig trott före jag skaffade hund. De olika "skolorna" står ofta så långt ifrån varandra att det kan vara svårt att finna förståelse för den andres förhållningssätt till sitt förhållande till sin hund. Jag tänkte jag skulle ge mig in på minerad mark och försöka motivera varför jag tränar som jag tränar. Here we go.
Grunden i allt jag gör tillsammans med min hund är att det ska kännas bra i magen och hjärtat. Min intuition och min magkänsla har oftast rätt när en träningsmetod inte känns riktigt okej. Jag tycker att det är viktigt att följa den eftersom jag i slutet av dagen endast har mig själv att stå till svars inför.
Alla har förmodligen hört talas om dominans och ledarskap i samband med hundträning. Hunden är en varg och ska som en varg behandlas, rangordningen inom flocken är viktig och hunden ska veta sin plats längst ner. Underkastelse från hundens sida är viktig för att ni ska kunna ha ett fungerande samspel.
Bullshit, är min ståndpunkt i frågan. Bara för att vi ska ha den saken klar för oss. :)
Jag tycker att det är jätteviktigt med ett gott ledarskap i mitt förhållande till min hund. På samma sätt som det är viktigt för en förälder att vara en god ledare för sina barn. En som visar en på rätt väg i livet, en som inbjuder till en stimulerande miljö att växa upp i och en som är ens stora trygghet i tillvaron.
Dock inte ledarskap i form av dominans eller hackordning. Hur ska jag kunna förvänta mig respekt eller samarbetsvilja från min hund om hunden hela tiden är rädd för repressalier? Jag vill inte att min hund ska lyda av rädsla för vad som ska hända om han inte gör det. Jag vill att min hund ska lyda för att det leder till någonting trevligt.
Hunden ska veta att det är jag som är dess stöttepelare, att matte fixar biffen och att matte kan man lita på när det blåser eller när livet känns lite osäkert. När hunden söker sig till mig för att få hjälp - då har jag lyckats i mitt ledarskap.
Men ledarskapet är för mig ett samspel. Ett samspel som inte bygger på hårda ord eller ryck i kopplet. Samspelet bygger på en ömsesidig respekt och en vilja att samarbeta. Jag kan inte hellre tvinga hunden till detta samspel, jag måste göra mig förtjänt av hundens vilja att vara tillsammans med mig och att sträva efter samma mål i såväl vår vardag som i träning.
Mitt främsta verktyg är min klicker och klickerträningens icke-våldsprinciper. När jag tränar enligt den metoden känns det fint i maggropen och jag ser på hunden att livet är kalaskul. Jag utmanar mig själv precis lika mycket som jag utmanar hunden. Träningen blir stimulerande och rolig för oss båda.
Grunden i träningen är att belöna hunden för det riktiga beteendet och undvika situationer då det blir galet genom att förebygga dem. Och blir det trots allt galet i alla fall så gäller det att inte förstärka det beteendet genom bannor och hårda tag utan istället visa hunden till det alternativ som ger belöning istället, och därmed förstärka det rätta beteendet.
Tro nu inte att jag är en exemplarisk hundtränare, jag felar och lär mig hela tiden. Och det är när jag tar ett snedsteg över till "fel" sida som jag i maggropen känner att det är inte så här jag vill träna och leva tillsammans med min hund.
Massor med mys och gos, godbitar och stimulerande aktiviteter (gärna i skogen) är vår melodi. Hårda tag, nyp i nackskinnet och ryck i kopplet platsar inte in i vår verklighet.
Jag inspireras av massor med hundtränare där ute, internet är verkligen fantastiskt. Klicka på namnen så hamnar du på deras bloggar eller hemsidor; Eva Bodfäldt, Åsa Jacobsson och Morten Egtved...för att nämna några.
Hela vargbegreppet faller på sina egna brister i argumentationen, om man bara orkar bry sig om att sätta sig in i den forskning som idag visar att varg och hund är släktingar men att de på inget vis är lika för det. Att hunden är en varg och ska som en varg behandlas bygger på en argumentation flera decennier gammal, som dessutom visar sig vara alltmer felaktig ju fler studier som genomförs. Detta är ett helt annat inlägg som jag kanske ger mig på framöver, nu tror jag ni har läst er nog less som det är. Men kika gärna på detta klipp från en föreläsning angående dominans- och ledarskapsbegreppet som sätter ord på min inställning i frågan. Det är värt 40 minuter av din dag.
Jag är med i en tävling där man kan vinna en matkasse från Linas matkasse - hela veckans middagar planerade, inhandlade och "klara". Kan det bli bättre?
Hjälp mig i tävlingen genom att klicka på länken, då har du dessutom chansen att vinna en matkasse själv! :)
- Rullatorer
- Barn
- Tonåringar med hörlurar
- Lokalbussar
- EU-mopeder
- Cyklister som inte håller sig till cykelvägar eller ens vägrenar
- EPA-traktorer
- Renar
- Katter
Herregud, man borde verkligen skaffa sig bättre försäkringar. Livet är ju rent utav livsfarligt mellan varven.
Fotoutmaningen fortsätter och nu har jag kommit till punkten där temat är grönt. Jisses, jag fick gräva djupt i fotoarkivet och detta är nog det grönaste jag kunde hitta.
I detta fantastiska hus bodde vi när vi var på personalresa med mitt jobb, världens bästa Aurum, i augusti förra sommaren. Huset är arkitektritat, förstås - bara det bästa till de bästa, och jag tror att det är meningen att det ska påminna om ett fartyg. Nackdelen med denna design måste ju vara att man får en del knepiga vinklar inomhus, vilket gör det aningen svårare att inreda.
Hela den nedre utstickaren är husets terrass med soldäck, bar och pool. Poolen sträcker sig allra längst ut på spetsen - ni kan ju gissa om man har en fantastisk utsikt när man tar sig ett kvällsdopp. Man kan fråga sig vad man behöver trädgården nedanför huset till när man har en terrass av den magnituden?
Vi kunde inte ha önskat oss en bättre julklapp! :)