Favorit från Linas matkasse

Självklart hade jag ju tänkt mig en bild här. Men så blev det inte. Ibland får man helt enkelt leva med att det inte riktigt blir som man hade tänkt sig.


Grillade färsspett med fruktig bulgursallad och yoghurt
1. Tänd grillen. Lägg grillspett av trä i blöt.
2. Koka 4 portioner bulgur enligt anvisningar på förpackningen.
3. Kärna ur och skär bort skalaet från en galiamelon. Skär fruktköttet i tärningar. Finhacka 1/2 rödlök, 1/2 gurka, 1 kryka mynta och 1/2 kruka basilika. Klyfta 2 tomater. Blanda allt i en skål som även rymmer bulguren.
4. Blanda en dressing av 2 msk olja, 1 msk rödvinsvinäger, 1 tsk honung, 2 msk gräslök (fryst), 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Blanda dressing, grönsaker och bulgur i skålen.
5. Blanda ca 500 g nötfärs med 1 msk tomatpuré, 1 tsk paprikapulver, 1 krm torkad koriander, 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Pressa ned 1 vitlöksklyfta.
6. Forma färsen till 8 avlånga, smala järpar. Trä upp på spett och grilla dem runtom, eller stek dem i lite olja.
7. Lägg upp 2 dl matyoghurt i en skål och servera till färsspett och fruktig bulgursallad.

Källa: Linas matkasse.

Lite småjusteringar gjorde vi, bland annat tog vi färsk gräslök från trädgårdslandet. Sedan tog vi också två vitlöksklyftor istället för en och formade färsen till biffar istället för järpar eftersom vi inte grillade utan stekte i stekpanna.

Så här i efterhand tycker vi att man gott kunde ha kryddat på färsen lite mer än vad receptet sa.

Totalbetyget blir dock högt. Både jag och sambon gillade verkligen den här rätten och särskilt den fruktiga bulgursalladen. :)

Hungerspelen av Suzanne Collins

I en rasande takt har jag den senaste veckan plöjt igenom hela Hungerspelentrilogin. Jag tänkte att jag måste ju försöka förstå vad det är alla pratar om. Katniss hit, Panem dit. Team Peeta eller Team Gale...Nu förstår jag!

Jag har ju förstått att det har dragits en del paralleller till Twilight i och med den kärlekshistoria som finns invävd i berättelsen. En flicka, två pojkar. Vem ska hon välja? Personligen känner jag nog att likheten också slutar där. Redan från start har jag en känsla av att den inte är Katniss som kommer att göra det slutgiltiga valet utan att det snarare är händelseförloppet som kommer att tvinga henne till det ena eller det andra.

Tänk dig en framtid där hela landet styrs med järnhand av regeringen. Landets invånare är indelade i distrikt vars uppgift det är att förse huvudstaden med vad den behöver. Livsmedel, råvaror från naturen, underhållning. Allt detta är resultatet av ett uppror som skedde för länge sedan men som slogs ned av en brutal regering. Som påminnelse om detta tvingas varje disktrikt välja ut två unga spelare till de årliga hungerspelen. En TV-underhållning på liv och död där bara en person kan stå som segrare. Bara en spelare kommer ut levande.

Nät Katniss lillasyster dras som deltagare anmäler Katniss sig som frivillig att ta hennes plats. Som manlig moståndare från hennes eget distrikt har hon Peeta. Pojken som en gång för länge sedan rädda hennes liv. En tilltrasslad historia utvecklas där de är ömsom dödsfiender och ömsom bundsförvanter. Att leva eller dö är det som står på spel men hur ska de kunna utplåna den andre? Och vad känner Katniss för sin vän Gale som finns kvar i kolgruvorna där hemma?

Frågan är om de kan slå sig fria från det järngrepp som regimen har om dem. Hur ska de kunna genomföra spelen utan att bara vara brickor i regimens kontroll av landets befolkning?

Hungerspelen är en skickligt författad historia om uppror och motståndskraft. Om kärlek och om vänskap. Böckerna borde kanske också fungera som en varningsklockan för vad människan är kapabel till att göra med sina egna. Paralleller kan självklart dras till många länder idag där demokrati och humanitet inte på något sätt är ledord för statsmakterna.

Jag blir hela tiden överraskad över historiens utveckling, till skillnad från när jag läste Twilight. Sagan om Bella, Edward och Jacob är mer förutsägbar trots att den är lika fängslande medan jag aldrig riktigt visste vad jag skulle vänta mig av Hungerspelen. Tyvärr känner jag att det lämnades en ganska stor lucka på slutet av den sista boken med en del lösa trådar som jag själv gärna skulle vilja se knytas ihop ordentligt. Jag vet inte om det är en medveten strategi från författaren för att lämna historien så pass öppen att det finns utrymme för att skriva fler böcker om Panems öde eller om det är en uppmaning att klura vidare själv. Det lär visa sig.

Läs! :)

Mississippi av Hillary Jordan

Laura lever i en tid då hustrun gör som mannen säger. Så när Henry en dag berättar att de ska flytta till en gård i Mississippis delta för att odla bomull packar hon ner deras hem och deras barn och följer plikttroget om än motvilligt med. Temat för boken blir den fångenskap Laura upplever därute i leran och missmodet hon drabbas av och som lättas endast av att hennes mans bror, Jamie, kommer till gården och lättar upp stämnigen.

I 40-talets USA, och särskilt i södern, präglas samhället av rasmotsättningar. De svarta ses som en god och billig arbetskraft med reduceras från människor till något som mer liknar boskap. Så länge den duger som arbetskraft får den vara kvar men behandlas lika lättvindigt som kor och grisar när den inte längre är så stark eller så trogen som arbetet kräver. Henrys bror Jamie kommer tillbaka från kriget ungefär samtidigt som den svarta familjen Jacksons äldste son Ronsel. De båda har levt ett liv ute i Europa där svarta och vita kan leva sida vid sida, till och med tillsammans, och deras vänskap med varandra ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Hela berättelsen har en underton av att det snart kommer att gå fullständigt åt pipan för dem allihop. Det finns en svärta och man känner hela vägen att berättelsen inte kan sluta annat än i en tragedi. Man blir därför inte heller förvånad över det brutala slutet.

Tänkvärd och självklart läsvärd. Mississippi är inte en bok som man läser till sista sidan och sedan aldrig mer ägnar en tanke. Nej, den lever kvar lång tid efteråt och jag tror att det är viktigt att den får göra det så vi aldrig glömmer vilka fasansfulla gärningar människan är kapabel till eller att relationen mellan färgade och vita inte alltid varit vad den är idag. Att somliga fortfarande idag lever kvar i de föreställningar som driver på handlingen i Mississippi är inte bara skrämmande utan också motbjudande.

Kärt återseende

Min barndom var kanske inte rosenskimrande, men även den hade sina ljusglimtar. Mamma, bröderna, vännerna, äventyren i skogen...och sedan var det Ingvar. En livlina för ett barn som inte hade den där självklara tryggheten hemma som alla barn borde ha rätt till genom födseln.

Jag vet inte om Ingvar någonsin förstod vidden av hur betydelsefullt det var för mig att ha en tillflyktsort på andra sidan tomtgränsen om somrarna. En fristad där dagarna var fyllda av bus, uppmuntran, jordgubbar, ärtskidor och skottkärrerace. Jag vet inte ens om jag själv visste hur viktig den där tillfälliga flykten från verkligheten var för mig själv. Det är nog kanske något som jag förstått först nu när jag har lite distans till allting.

Jag vet att mamma förstod. Annars hade hon nog inte låtit mig vara borta så mycket som jag var, och innerst inne förstod nog även Ingvar eftersom han aldrig skickade hem mig om jag inte ville gå själv.

Det är många år sedan jag träffade honom sist och rykten har nått mig om att hans hälsa inte är vad den har varit. När jag återsåg honom idag blev jag så oerhört lättad av att se och höra att livet är mer väl ställt med honom än jag har vågat hoppas på. Om det sedan var en bra dag just idag snarare än ett vardagligt tillstånd det vet jag inte, men i så fall är jag oerhört tacksam för att jag fick träffa honom just idag av allla dagar.

Det blev en trevlig lunch med fint prat om det som varit och det som kommer. Drömmar, förhoppningar och minnen.

Idag är en mycket bra dag.

Sommarens boksug

Jag har under våren samlat på mig lite boktitlar som jag är sugen på att plöja igenom nu i sommar. I ren glädje över att läsa för mitt eget höga nöjes skull och utan någon tentapress hängande över ens ena axel.

Så här har ni den, listan med sommarens boksug. Utan inbördes ordning. :)



Eftersom jag tror att jag kommer att gilla boken härunder, skulle jag tro att jag även kommer att gilla denna som är skriven av samma författare. Svårare än så behöver det inte vara att välja ut en bra bok.




Jaaa, bara titeln säger väl allt. Jag skulle tro att jag kommer att finna ett plötsligt sug efter att öppna en egen hattaffär när jag har läst denna.




Jag läste en bok av denna författare förra året och jag gillade den. Mycket. Framförallt var det trevligt med en kriminalroman, eller kanske kallar man det thriller, där det inte  är polisen som står i centrum utan en rättpatolog. Dessutom kryddad med förbjuden kärlek och komplikationer i privatlivet...Visst andas den sommarläsning?




Man kan väl inte låta bli att undra vad det är alla pratar om? Jag hoppade ju på Twilight-tåget sent så nu får jag väl göra detsamma med detta tåg. Vi får se vart det tar oss.




Jag har en känsla av att detta är en sådan där bok som jag kommer att avsluta med lite ont i magen över vad mänskligheten är kapabel till. En angelägen bok som jag inte förväntar mig kommer att läsas lättvindigt och som förmodligen kommer att finnas med i tankarna långt efter att jag har vänt på sista sidan.




Jag vet egentligen inte så mycket om denna bok, men jag har förstått att den har lite engelsk Midsomer-känsla, och att den utspelar sig i en liten kanadensisk by. Miljöombytet känns uppfriskande så denna ser jag fram emot.



Och såklart, jag är ju löjligt förtjust i de flesta av Nora Roberts böcker och särskilt hennes serier, så jag kan inte låta bli att se fram emot den nya serien som kallas Bröllopssviten. Del ett och två är i skrivande stund på väg hem till min brevlåda. Som jag  längtar.

Nämensåatte...vi ses till hösten? ;)

Mera Linas matkasse

Den här tiden förra året testade vi en kasse från Linas Matkasse, vi var jättenöjda med varorna och recepten men tyvärr känns det som att det kostar lite för mycket per vecka så det blev bara en kasse. Men ibland kan man ju lyxa till det lite och ta en kasse för att få lite inspiration. Och jag ska inte hymla med att det är otroligt skönt att slippa åka och handla. Så nu har vi köpt en kasse igen och Johan lagar den första rätten imorron.

Det ska bli spännande att prova igen, recepten ser toppen ut så jag tror att det kommer att bli en bra matvecka. Det blir bland annat grillade färsspett med fruktig bulgursallad, tomat- och mozzarellafylld kalkonschnitzel och grillad lax med gräslöksdressad potatissallad. Jag blir hungrig bara av att tänka på det.

Jag ska försöka göra ett bloggryck och uppdatera lite oftare och jag tänkte att lite matinspiration kan bli en fin nystart.

Sista vårteckensutmaningmåndagen för i år

Och dagen till ära kommer en riktig bildkavalkad.



Årets första svampfynd - en murkla! Men jag är för feg för att ta mig an dem så denna skönhet fick stanna i skogen.



Herr eller Fru nyckelpiga!



Plantering pågår. I år utökas trädgårdslandet med ytterligare två lådor förutom de ni ser på bilden. Dessutom ska det bli ett litet jordgubbsland längst där nere i hörnet vid staketet. Så på odlingslistan står i år: vårlök, sallad, tomater, persilja, röd basilika, grön basilika, gräslök, morötter, potatis, smultron, jordgubbar, hallon och rabarber. Yey!



Tomaterna trivs fint i det här soliga hörnet. De ska dessutom få det lite extra ombonat med hjälp av ett gammalt fönster som sambons mamma donerat.



Jag har inte så många favoritblommor men dahlian är nog en av dem. Denna ska enligt skylten i affären vara av färgen rödlila med vitt, det blir spännande att se.



Penseér i lila och gult. Ja, det är ett lite lila tema i blomkrukorna i år.



Violer.

 

Häggen vid altanen har slagit ut!

 

Och vid stadshuset hittade jag ett tulpanhav.



Den gångna helgen har bjudit på riktigt sommarväder men nu är ordningen återställd. Termometern visar på mer vårlika gradtal och även om solen lyser så kan man inte tala om någon luftvärme. Men man får suga i sig den värme som är och försöka lagra den för ett tag, förr eller senare ska det nog bli sommar även här i norr!

Kika in på Humlebacken och se hur de andra deltagarna har dokumenterat vårens framfart denna sista vecka av årets vårteckensutmaning.

Vårteckensutmaning v. 21

Jag har ett öga för att få syn på de små djuren i naturen när jag är ute på promenad. Denna snigel hittade jag längs strandpromenaden inne i stan när jag och sambon tog en hundpromenad i duggregnet på söndag kväll.

Snart slår häggen ut. Och som jag önskar att jag hade haft en bättre kamera än mobilen med mig ut.

Fantastisk utsikt över Haratjärnen i fredags natt när vi kom hem. Vilken lycka det är att ha naturen runt husknuten.

Vårteckensutmaning v. 20

Jag missade att jaga vårtecken förra veckan, jag antar att man skulle kunna säga att jag drabbades av en släng av kass inspiration. Men nu är jag tillbaka! Håll tillgodo.

Stolt vovve efter årets första viltspår.

I pallkragarna finns det hopp om liv, sambons gräslök tittar fram.

ÄNTLIGEN! Jag har väntat i veckor på att tulpanerna ska slå ut...

Viltspårdagbok 2012 - Årets första spår!

2012-05-13, Söndag.
Äntligen har vintern släppt sitt grepp och idag var det dags att ta tag i spårandet igen. Nytt för i år är att jag använder mig av min smarta telefon för att hålla rätt på hur långt spår jag lägger, hade jag anat hur mycket det skulle underlätta spårträningen så hade jag nog skaffat mig en sån däringa telefon mycket tidigare. Just nu använder jag appen "Mina spår" eftersom den synkar med Google men jag är öppen för förslag om någon där ute vet av en bättre app för ändamålet.

Så här såg det ut när jag drog spåret i eftermiddags.

Och så här såg det ut när hunden spårade, med mig i släptåg.

Terräng: Första tredjedelen: glas tallskog. Andra tredjedelen: Snårig tallskog med många snår och mindre vattensamlingar. Besvärlig terräng. Sista tredjedelen: Korsade en grusväg som används ganska mycket, korsade ett vattanfyllt dike, gles tallskog.
Väder: +10 grader, sol.
Särskilda förhållanden: Årets första, en vinkel, korsade flera vattensamlingar och även en trafikerad grusväg. Snitslade bara spårstart, vinkel, där spåret korsade vägen samt spårslut.
Längd: 500 m.
Liggtid: 2 h
Spårtid: 15 minuter.
Klöv: Älg.

På det stora hela är jag mycket nöjd med hur hunden spårade, särskilt med tanke på att det var årets första spår. Till saken hör också att vi inte alls tränade lika mycket som vi borde ha gjort förra året vilket jag hade trott skulle innebära att vi skulle få backa en hel del i träningen. Men det gick klart över förväntan.

Chapp gjorde ett lugnt och fint spårupptag och spårade första tredjedelen med stor säkerhet, dock stundtals med en ganska hög nos. Men det är ju i sig inte ovanligt när Chspp spårar. Spåret hade ju dessutom en ganska kort liggtid vilket nog bidrog till den höga nosen.
När man jämför spårkartorna här ovan tycker jag mig se att spåret har flyttat lite närmre vägen och visst hade jag en sidvind från vänster när vi spårade. Så det är nog riktigt.
Spårets andra tredjedel var en ganska knepig historia. Tät, snårig skog med många vattensamlingar gjorde det både svårt och ansträngande, för både matte och hund, men jag måste säga att Chapp redde ut det bra. Han ringade litegrann ett par gånger men hittade alltid tillbaka snabbt utan att be mig om hjälp vilket är en klar förbättring från förra året. När vi sedan kom ut i lättare terräng igen gick det som tåget, men fortfarande med ganska hög nos mellan varven. Jag måste träna med längre liggtider och se om detta löser sig självt.

I vinklen genade hunden ordentligt vilket innebar att han tappade spåret. Efter att ha stått stilla vid vägkanten och funderat en liten stund ringade han ordentligt, plockade upp spåret igen, spårade säkert tvärs över grusvägen och tog sig över diket utan problem. Sista delen av spåret gick hur bra som helst, inga tveksamheter och rakt på spårslutet. Duktig hund!

Det känns skönt att vara igång och även om vi har mycket jobb framför oss om vi ska få till det här med vinklarna så känns det hoppfullt. Nu ska husse få kapa upp klövarna så att de räcker dubbelt så länge och väger hälften så mycket (det var en tung rackare jag släpade runt på idag) och sedan kan nog det här bli en riktigt bra spårsäsong! :)