Valpsug

Planerna på att utöka vår lilla familj med ännu en hund har funnits länge nu, men till och med jag inser att det inte är en bra idé förrän efter att jag har tagit min examen. Det betyder dock inte att det inte är hög tid att börja planera och längta. Den tilltänkta fyrbentingen är en jaktlabrador och jag har hört mig för lite i retrieverkretsar och det kennelnamn som återkommer är Masterkeys kennel i Kalix. Många gånger har jag surfat runt på deras hemsida och suktat efter en alldeles egen jaktlabbe.

Nu i somras tog jag kontakt med dem för att ställa mig i kö för en valp med leverans våren/sommaren 2014 och igår gjorde jag ett första besök hos uppfödaren och deras hundar då vi ändå hade vägarna förbi på vår väg till IKEA.  Lämpligt nog hade de just igår en träningsdag tillsammans med ett gäng av de hundar, både yngre och lite äldre, de har fött upp under åren.Och vilka fantastiska hundar! Lugna och samlade vid sin förares sida, energiska och fulla av arbetslust när de jobbar. Fantastiskt att se!

Jag fick ett riktigt trevligt första intryck av både uppfödaren och hundarna och imponerades framför allt av deras trevliga sätt att vara med sina hundar. Samarbetet byggde hela tiden på positiv förstärkning, tillit mellan människa och hund samt ren och skär arbetsglädje. En träningsstil som passar mig perfekt!

Nu håller vi alla tummar och tassar vi har för att uppfödaren tycker att jag skulle passa som ägare till en av deras valpar och att det kommer en valp som passar mig lagom till min examen. Hur jag nu ska kunna ge mig till tåls till dess det är en gåta.

Jag ser fram emot en hund som kan vara mattes hund, husse har ju redan sin. ;) En liten Tassa skulle vara ett perfekt komplement till Chapp.

"Fönster"shoppar vigselring

Ikväll fönstershoppar jag vigselringar på internet. Någonting ska man ju roa sig med när sambon och tillika den blivande maken sätter sig i en lastbil och åker söderut.

För dagen är den gemensamma nämnaren ametist, och lite diamant på det. Ringen kommer att vara i rött guld för att matcha med förlovningsringen så man får använda sin fantasi lite och föreställa sig ringarna i rätt färg.

Just nu är favoriten den med en ametist i mitten och två diamanter på sidorna. Som god tvåa kommer nog den tredje uppifrån, och nedifrån också för den delen, och det är framförallt fattningen (heter det så?) som jag gillar med den.

Jag konstaterar att det är en väldig tur att jag har tid på mig att bestämma vad jag vill ha för denna beslutsångest är inte att leka med. ;)

Nu händer det på riktigt...

I så många år har jag tjatat, trugat, försökt övertala, hoppats och längtat. Till slut kom han på det själv, så nu händer det på riktigt. I augusti nästa år blir jag och mannen i mitt liv man och fru, Gert Fylking sa det bra när han sa; "ÄNTLIGEN".

Idag har vi haft ett första möte med Desiree på Disponenten och det vore verkligen helt sagolikt om vi kunde få ihop en budget där både hon och den fantastiska lokalen ryms utan att vi behöver skuldsätta oss för livet. Tänk er ett bröllop utan planeringsstress och press, i en fantastisk herrgårdsmiljö med naturen runt knuten...man kan ju tillåta sig att drömma lite i alla fall.

Man skulle ju kunna tro att bloggen nu ska fyllas av bröllopsplanering och brudhets. Men jag vet inte så säkert jag, man vill ju inte spoila allt det roliga för de som är bjudna genom att avslöja allt det vackra på förhand. Lite överraskningar vill man nog hålla på... men en eller annan sneak-peak ska jag nog släppa ifrån mig under året som kommer.

Status än så länge: Kyrkan är bokad, datum är bestämt och festlokalen är preliminärbokad.

Vickis vintagebutik av Isabel Wolff

Jag köpte den här boken på bokrean i vintras eftersom titeln och omslaget tilltalade mig där den trängdes i pockethyllan med massor av andra titlar jag aldrig hört talas om. Ibland kan det ju vara så, att något man inte väntar sig sticker ut och tilltalar en bara för att det sticker ut.

Vicki är nedbruten efter att hon har förlorat sin bästa vän Emma på det mest oåterkalleliga vis. Emma finns inte mer och Vicki som jobbar med vintagemode på en välkänd auktionsfirma i London tvingas leva med sina skuldkänslor och minnet av allt som aldrig blev sagt. I desperat behov av en nystart säger hon upp sig från sitt jobb och startar en egen liten vintagebutik. Vicki upptäcker snart att det inte bara passerar människor och gamla kläder genom butiken utan också människoöden. Hon får ta del av brottstycken av dessa och det hjälper henne i att hantera sin egen sorg.

Jag tycker att detta är en fantastiskt väl sammanvävd historia om allt det där som livet handlar om. Födelse, död, kärlek, förlust, sorg, vänskap och lycka. Och ibland visar det sig att alla dessa saker går in i varandra. Ingen del av livet förblir opåverkat.

Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag har blivit förbannad och jag har känt med karaktärerna och deras öden. Boken har definitivt inte lämnat mig oberörd och jag tror att det här kan vara en av de där böckerna som man kommer att tänka på ibland när livet inte är en rak väg att vandra längs.

Favorit från Linas matkasse

Självklart hade jag ju tänkt mig en bild här. Men så blev det inte. Ibland får man helt enkelt leva med att det inte riktigt blir som man hade tänkt sig.


Grillade färsspett med fruktig bulgursallad och yoghurt
1. Tänd grillen. Lägg grillspett av trä i blöt.
2. Koka 4 portioner bulgur enligt anvisningar på förpackningen.
3. Kärna ur och skär bort skalaet från en galiamelon. Skär fruktköttet i tärningar. Finhacka 1/2 rödlök, 1/2 gurka, 1 kryka mynta och 1/2 kruka basilika. Klyfta 2 tomater. Blanda allt i en skål som även rymmer bulguren.
4. Blanda en dressing av 2 msk olja, 1 msk rödvinsvinäger, 1 tsk honung, 2 msk gräslök (fryst), 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Blanda dressing, grönsaker och bulgur i skålen.
5. Blanda ca 500 g nötfärs med 1 msk tomatpuré, 1 tsk paprikapulver, 1 krm torkad koriander, 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Pressa ned 1 vitlöksklyfta.
6. Forma färsen till 8 avlånga, smala järpar. Trä upp på spett och grilla dem runtom, eller stek dem i lite olja.
7. Lägg upp 2 dl matyoghurt i en skål och servera till färsspett och fruktig bulgursallad.

Källa: Linas matkasse.

Lite småjusteringar gjorde vi, bland annat tog vi färsk gräslök från trädgårdslandet. Sedan tog vi också två vitlöksklyftor istället för en och formade färsen till biffar istället för järpar eftersom vi inte grillade utan stekte i stekpanna.

Så här i efterhand tycker vi att man gott kunde ha kryddat på färsen lite mer än vad receptet sa.

Totalbetyget blir dock högt. Både jag och sambon gillade verkligen den här rätten och särskilt den fruktiga bulgursalladen. :)

Hungerspelen av Suzanne Collins

I en rasande takt har jag den senaste veckan plöjt igenom hela Hungerspelentrilogin. Jag tänkte att jag måste ju försöka förstå vad det är alla pratar om. Katniss hit, Panem dit. Team Peeta eller Team Gale...Nu förstår jag!

Jag har ju förstått att det har dragits en del paralleller till Twilight i och med den kärlekshistoria som finns invävd i berättelsen. En flicka, två pojkar. Vem ska hon välja? Personligen känner jag nog att likheten också slutar där. Redan från start har jag en känsla av att den inte är Katniss som kommer att göra det slutgiltiga valet utan att det snarare är händelseförloppet som kommer att tvinga henne till det ena eller det andra.

Tänk dig en framtid där hela landet styrs med järnhand av regeringen. Landets invånare är indelade i distrikt vars uppgift det är att förse huvudstaden med vad den behöver. Livsmedel, råvaror från naturen, underhållning. Allt detta är resultatet av ett uppror som skedde för länge sedan men som slogs ned av en brutal regering. Som påminnelse om detta tvingas varje disktrikt välja ut två unga spelare till de årliga hungerspelen. En TV-underhållning på liv och död där bara en person kan stå som segrare. Bara en spelare kommer ut levande.

Nät Katniss lillasyster dras som deltagare anmäler Katniss sig som frivillig att ta hennes plats. Som manlig moståndare från hennes eget distrikt har hon Peeta. Pojken som en gång för länge sedan rädda hennes liv. En tilltrasslad historia utvecklas där de är ömsom dödsfiender och ömsom bundsförvanter. Att leva eller dö är det som står på spel men hur ska de kunna utplåna den andre? Och vad känner Katniss för sin vän Gale som finns kvar i kolgruvorna där hemma?

Frågan är om de kan slå sig fria från det järngrepp som regimen har om dem. Hur ska de kunna genomföra spelen utan att bara vara brickor i regimens kontroll av landets befolkning?

Hungerspelen är en skickligt författad historia om uppror och motståndskraft. Om kärlek och om vänskap. Böckerna borde kanske också fungera som en varningsklockan för vad människan är kapabel till att göra med sina egna. Paralleller kan självklart dras till många länder idag där demokrati och humanitet inte på något sätt är ledord för statsmakterna.

Jag blir hela tiden överraskad över historiens utveckling, till skillnad från när jag läste Twilight. Sagan om Bella, Edward och Jacob är mer förutsägbar trots att den är lika fängslande medan jag aldrig riktigt visste vad jag skulle vänta mig av Hungerspelen. Tyvärr känner jag att det lämnades en ganska stor lucka på slutet av den sista boken med en del lösa trådar som jag själv gärna skulle vilja se knytas ihop ordentligt. Jag vet inte om det är en medveten strategi från författaren för att lämna historien så pass öppen att det finns utrymme för att skriva fler böcker om Panems öde eller om det är en uppmaning att klura vidare själv. Det lär visa sig.

Läs! :)

Mississippi av Hillary Jordan

Laura lever i en tid då hustrun gör som mannen säger. Så när Henry en dag berättar att de ska flytta till en gård i Mississippis delta för att odla bomull packar hon ner deras hem och deras barn och följer plikttroget om än motvilligt med. Temat för boken blir den fångenskap Laura upplever därute i leran och missmodet hon drabbas av och som lättas endast av att hennes mans bror, Jamie, kommer till gården och lättar upp stämnigen.

I 40-talets USA, och särskilt i södern, präglas samhället av rasmotsättningar. De svarta ses som en god och billig arbetskraft med reduceras från människor till något som mer liknar boskap. Så länge den duger som arbetskraft får den vara kvar men behandlas lika lättvindigt som kor och grisar när den inte längre är så stark eller så trogen som arbetet kräver. Henrys bror Jamie kommer tillbaka från kriget ungefär samtidigt som den svarta familjen Jacksons äldste son Ronsel. De båda har levt ett liv ute i Europa där svarta och vita kan leva sida vid sida, till och med tillsammans, och deras vänskap med varandra ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Hela berättelsen har en underton av att det snart kommer att gå fullständigt åt pipan för dem allihop. Det finns en svärta och man känner hela vägen att berättelsen inte kan sluta annat än i en tragedi. Man blir därför inte heller förvånad över det brutala slutet.

Tänkvärd och självklart läsvärd. Mississippi är inte en bok som man läser till sista sidan och sedan aldrig mer ägnar en tanke. Nej, den lever kvar lång tid efteråt och jag tror att det är viktigt att den får göra det så vi aldrig glömmer vilka fasansfulla gärningar människan är kapabel till eller att relationen mellan färgade och vita inte alltid varit vad den är idag. Att somliga fortfarande idag lever kvar i de föreställningar som driver på handlingen i Mississippi är inte bara skrämmande utan också motbjudande.

Kärt återseende

Min barndom var kanske inte rosenskimrande, men även den hade sina ljusglimtar. Mamma, bröderna, vännerna, äventyren i skogen...och sedan var det Ingvar. En livlina för ett barn som inte hade den där självklara tryggheten hemma som alla barn borde ha rätt till genom födseln.

Jag vet inte om Ingvar någonsin förstod vidden av hur betydelsefullt det var för mig att ha en tillflyktsort på andra sidan tomtgränsen om somrarna. En fristad där dagarna var fyllda av bus, uppmuntran, jordgubbar, ärtskidor och skottkärrerace. Jag vet inte ens om jag själv visste hur viktig den där tillfälliga flykten från verkligheten var för mig själv. Det är nog kanske något som jag förstått först nu när jag har lite distans till allting.

Jag vet att mamma förstod. Annars hade hon nog inte låtit mig vara borta så mycket som jag var, och innerst inne förstod nog även Ingvar eftersom han aldrig skickade hem mig om jag inte ville gå själv.

Det är många år sedan jag träffade honom sist och rykten har nått mig om att hans hälsa inte är vad den har varit. När jag återsåg honom idag blev jag så oerhört lättad av att se och höra att livet är mer väl ställt med honom än jag har vågat hoppas på. Om det sedan var en bra dag just idag snarare än ett vardagligt tillstånd det vet jag inte, men i så fall är jag oerhört tacksam för att jag fick träffa honom just idag av allla dagar.

Det blev en trevlig lunch med fint prat om det som varit och det som kommer. Drömmar, förhoppningar och minnen.

Idag är en mycket bra dag.

Sommarens boksug

Jag har under våren samlat på mig lite boktitlar som jag är sugen på att plöja igenom nu i sommar. I ren glädje över att läsa för mitt eget höga nöjes skull och utan någon tentapress hängande över ens ena axel.

Så här har ni den, listan med sommarens boksug. Utan inbördes ordning. :)



Eftersom jag tror att jag kommer att gilla boken härunder, skulle jag tro att jag även kommer att gilla denna som är skriven av samma författare. Svårare än så behöver det inte vara att välja ut en bra bok.




Jaaa, bara titeln säger väl allt. Jag skulle tro att jag kommer att finna ett plötsligt sug efter att öppna en egen hattaffär när jag har läst denna.




Jag läste en bok av denna författare förra året och jag gillade den. Mycket. Framförallt var det trevligt med en kriminalroman, eller kanske kallar man det thriller, där det inte  är polisen som står i centrum utan en rättpatolog. Dessutom kryddad med förbjuden kärlek och komplikationer i privatlivet...Visst andas den sommarläsning?




Man kan väl inte låta bli att undra vad det är alla pratar om? Jag hoppade ju på Twilight-tåget sent så nu får jag väl göra detsamma med detta tåg. Vi får se vart det tar oss.




Jag har en känsla av att detta är en sådan där bok som jag kommer att avsluta med lite ont i magen över vad mänskligheten är kapabel till. En angelägen bok som jag inte förväntar mig kommer att läsas lättvindigt och som förmodligen kommer att finnas med i tankarna långt efter att jag har vänt på sista sidan.




Jag vet egentligen inte så mycket om denna bok, men jag har förstått att den har lite engelsk Midsomer-känsla, och att den utspelar sig i en liten kanadensisk by. Miljöombytet känns uppfriskande så denna ser jag fram emot.



Och såklart, jag är ju löjligt förtjust i de flesta av Nora Roberts böcker och särskilt hennes serier, så jag kan inte låta bli att se fram emot den nya serien som kallas Bröllopssviten. Del ett och två är i skrivande stund på väg hem till min brevlåda. Som jag  längtar.

Nämensåatte...vi ses till hösten? ;)

Mera Linas matkasse

Den här tiden förra året testade vi en kasse från Linas Matkasse, vi var jättenöjda med varorna och recepten men tyvärr känns det som att det kostar lite för mycket per vecka så det blev bara en kasse. Men ibland kan man ju lyxa till det lite och ta en kasse för att få lite inspiration. Och jag ska inte hymla med att det är otroligt skönt att slippa åka och handla. Så nu har vi köpt en kasse igen och Johan lagar den första rätten imorron.

Det ska bli spännande att prova igen, recepten ser toppen ut så jag tror att det kommer att bli en bra matvecka. Det blir bland annat grillade färsspett med fruktig bulgursallad, tomat- och mozzarellafylld kalkonschnitzel och grillad lax med gräslöksdressad potatissallad. Jag blir hungrig bara av att tänka på det.

Jag ska försöka göra ett bloggryck och uppdatera lite oftare och jag tänkte att lite matinspiration kan bli en fin nystart.