En vän fattas oss.

Världens finaste sälögon kommer aldrig mer att öppnas och se på oss med förväntan i blicken. Idag fick vår älskade vän somna in och nu jagar han kaniner och fåglar i hundhimlen.

Den senaste tiden har finvovven varit sjuk och haft ont i både kropp och själ vilket gör att vi kan känna att beslutet vi fattade var det enda rätta. Men det betyder inte att det var ett lätt beslut att ta. Det gör så ont så att det känns som om någon har slitit ut hjärtat ur kroppen på en. Idag sörjer vi inte förlusten av ett husdjur, vi sörjer en högt älskad vän. Men vi finner tröst i att Chapp fick sluta sina dagar medan han fortfarande hade livskvalitet kvar och sista veckan har varit en fest med älgfärsköttbullar, korv och leverpastej. Chapp hann också med att göra sånt han tyckte allra mest om att göra. Slappa med husse på soffan. Spåra älg i skogen med matte. Lite dragkamp med lillebror och bli kliad av alla de människor som han älskade mest på denna jord.


Chapp var en väldigt speciell hund från första till sista dagen. Han var ingen enkel hund att arbeta med men allt slit var mödan värd eftersom han gav så otroligt mycket glädje och kärlek tillbaka. Han rymde gränslöst med kärlek till de han älskade och som vi har älskat honom tillbaka.

Tokvovven våran lämnar ett obeskrivligt tomrum efter sig som aldrig kan fyllas av någon annan hund. Man utvidgar  bara sitt hundhjärta för att göra plats för nya familjemedlemmar allt eftersom, men kärleken till och saknaden efter dem man har förlorat består.



Tack finaste Chapp för allt du har lärt mig. En hund med din karaktär lär sin människa mer än vad tusen hundar kan lära en tillsammans. Tack för att du alltid vakade över din matte. Tack för att du älskade mig till månen och tillbaka samtidigt som du avgudade din husse. Tack för alla skratt, för alla tokryck och för alla gånger du tagit med mig ut i naturen. Tack för allt vi har upplevt tillsammans och för alla fina stunder vi delade. Älskade, älskade Chappvovven. Du är saknad.

Sov gott. Vi ses igen.