
Juliet stänger in sig och sorgen i sitt och Bens nyinköpta renoveringsobjekt, hon orkar inte med allting utanför hemmets väggar och hennes familj oroar sig för hur hon ska ta sig igenom sorgen. Juliets mamma tvingar henne att ta sig ut genom att boka in henne som husdjursvakt hos diverse grannar och sakta men säkert orkar hon möta omvärlden. En granne hjälper henne att ta tag i renoveringen och hon börjar ana en liten ljusning i tillvaron.
Sedan tillstöter komplikationer. Såklart. Juliets förhållande till sin syster är komplicerat efter Bens död och en fnurra på äktenskapstråden i systerns äktenskap ställer till det ytterligare.
Även i denna bok spelar hundarna en stor roll i människans läkeprocess. Deras fantastiska förmåga att finnas till och "säga de rätta sakerna" hjälper Juliet på vägen att hitta sig själv igen och ger henne en knuff i riktning mot ny kärlek. Men vågar hon tro att det är möjligt?
Handlingen utspelar sig i samma by som Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och även om historierna inte hänger samman mer än den gemensamma nämnaren hundar så figurerar en del av karaktärerna från den första boken i bakgrunden av den här berättelsen. Det ger en mysig igenkänningsfaktor som jag verkligen uppskattade.
Precis som Ensamma hjärtan och hemlösa hundar lämnar den här boken mig med en känsla av att vilja ha mer! Mer! Mer! Så det var med vemod jag vände sista sidan. Men det är väl de böckerna som är de bästa böckerna? De där böckerna som man önskar att man inte hade läst ännu så att man fortfarande hade hela upplevelsen framför sig istället för bakom sig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar