Vårteckensutmaning v. 18

Idag får det bli ett snabbt vårtecken...

Snart dags att plantera! :)

Det här hänt mycket den senaste veckan. Massor av snö har smält bort, fåglarna kvittrar som aldrig förr och humlorna surrar bland krokusarna! Härliga vår, välkommen! :)

Vårteckensutmaning v. 17

Jag hade nästan gett upp litegrann om att kunna visa ett vårtecken med en bild denna veckan, den senaste tiden har ju inte direkt bjudit på något vårväder. Men jag tog ändå med mig kameran ut på kvällspromenaden, och se vad jag hittade:

TUSSILAGO! Jag vart så till mig så jag hoppade ner i ett dike med kameran i högsta hugg, både sambo och hund tittade lite fundersamt på mig där jag kröp omkring på vårteckensjakt!

Lite aftonsol och öppet vatten på Ursviksfjärden! Våren kanske inte är så långt bort som det känns ändå! 

Imorse, när jag väntade på bussen, hörde jag dessutom tranorna som spenderar en tid vid Rudatjärnen varje vår. Som de lever om! Är det någon som vet varför de låter som de låter? Kan det vara någon sorts parningsläte eller är det bara vårkänslor?

Hjälp Scott att hitta hem!

Update: Scott är hemma igen! :) http://norran.se/2012/04/skelleftea/letar-efter-bortsprungen-schafer/

Det gör alldeles ont i mattehjärtat när jag läser det här. Jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle kännas om det var min Chapp som var borta. Hjälp till att sprida ordet nu och håll tummar och tassar för att Scott hittar hem.

"Försvann kring 12-13-tiden idag på Gamla Kågevägen.

Hunden heter Scott och är en stor svart/röd treårig schäferhane och ägarna vill gärna veta om någon har sett honom eller vet var han befinner sig.

– Spåren ledde till Stämningsgården, men sedan såg det ut som om Scott hade gått tillbaka. Sedan försvann spåren och det verkade som någon hade tagit honom med sig, säger Roland Östlund, vars dotter är ägare till hunden.

Har du sett Scott? Kontakta polisen på 114 14."

Text och bild lånat från www.norran.se

Vårteckensutmaning v. 16

I fredags tog jag en sväng i trädgården tillsammans med min kamera, självklart på jakt efter våren!

Årets första altanplugg. Det var helt galet varmt i solväggen, jag satt i t-shirt och svettades i alla fall.

Knoppar, knoppar, knoppar...

Det blir nog krusbär även i år!

Om jag inte minns fel så är det här någon sorts hägg, just nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad den heter. Men full i knoppar är den i alla fall.

Odlingsbänkarna börjar kika fram under snön, som jag längtar efter att få börja så årets ätbarheter. I år ska det kompletteras med ytterligare två lådor. I den ena ska jag ha smultron men i den andra vet jag inte riktigt vad jag ska plantera ännu.

Påskliljorna är på gång nu. 

Och här har vi något som jag inte vet vad det heter men som jag har försökt göra mig av med i två år nu. Växtkraft tror jag att det kallas!

Tulpanerna är inte långt borta nu.

Fler tulpaner...

Och här har vi dagens överraskning! Mina älskade krokusar!

Till hösten måste jag nog plantera ett nytt gäng lökar, det är ju så fantastiskt trevligt när de kommer så tidigt på våren.

Och två dagar senare täcktes allt detta vackra av en decimeter med nysnö. Det är vår det! ;)

Vårteckensutmaning v. 15

Den här veckan råder det bot och bättring på vårteckensfronten eftersom jag glömde bort/hann inte med det förra veckan. Ni får själva välja ursäkt. Veckans vårtecken:

Årets första grillning, och shit vad gott det var! Det blev grillad karrékotlett med  vitlöksglaze, grillade champinjoner, rödlök och tomater i egen marinad. Bulgur och sallad till. Mums.

Chapp solar på den snöfria altanen. 

Chapp fyllde 4 år på veckans sista dag. Det är sannerligen ett vårtecken. Här ovan ser ni hans födelsedagssmörgås - han firade som en kung - med leverpastej och ost i tre lager. 

Det har dessutom börjat sticka upp lite småsaker i rabatten vid solväggen, men det är så lite än så det är inte så mycket att visa upp. Men till nästa vecka kanske...

En dag av David Nicholls

Nu har jag gjort det igen. Läst en sån där bok som är så bra att jag önskar att jag inte hade läst den ännu så att jag fortfarande hade hela upplevelsen framför mig. För övrigt är det nog en av de saker jag tycker bäst om med att läsa. Upplevelsen tar ju liksom aldrig slut, det kommer hela tiden nya sådana där böcker som griper tag i en och för en stund vänder lite upp och ned på tillvaron. På ett bra sätt alltså.

En dag, ja vad ska man säga? Det är så svårt att återge en sådan upplevelse på ett rättvist sätt. Fantastisk. Omvälvande. Gripande. Tankeväckande. Hur många klyschor kan jag klämma in i ett enda blogginlägg?

Emma och Dexter, och hela deras liv, står i fokus i en berättelse av högst ovanlig form. Man får följa dem och deras liv den 15:e juli, varje år från 1988 och framåt. Varken mer eller mindre, den 15:e juli. Man följer deras vänskap och kärlek till varandra när den utvecklas. Man följer hur allting vänder och går åt helvete samtidigt som man anar att det kanske ordnar sig tillslut! Men den där gnagande känslan "tänk om det inte gör det" finns med hela vägen.

Berättelsen tar som sagt sin början 1988, när Emma och Dexter precis har tagit sin examen och har hela livet framför sig. Emma drömmer om att bli författare. Dexter drömmer om att bli känd. Genom berättelsen får vi följa dem när livet är en dans på rosor och när livet så att säga mer har en karaktär av en regnig dag än en solsken. Boken beskriver livets upp- och nedgångar på ett fantastiskt vis och får en att fundera över betydelsen av varje enskild dag. Hur har till exempel idag, den 8:e april, präglat ditt liv genom åren? Hur skulle ditt liv se annorlunda ut om det inte hade varit för den 8:e april varje år?

Nej jag vet inte, kan det inte bara räcka med att jag säger LÄS? Läs, läs, läs. Lyckost dig som inte har läst den ännu och fortfarande har hela upplevelsen framför dig. Lyckost dig!

Förlåt, jag glömde!

Jag har liksom helt missat att det är måndag idag. Vårteckensmåndag till på köpet! Jag ska försöka kompensera för detta imorgon. Lovar!