En dag av David Nicholls

Nu har jag gjort det igen. Läst en sån där bok som är så bra att jag önskar att jag inte hade läst den ännu så att jag fortfarande hade hela upplevelsen framför mig. För övrigt är det nog en av de saker jag tycker bäst om med att läsa. Upplevelsen tar ju liksom aldrig slut, det kommer hela tiden nya sådana där böcker som griper tag i en och för en stund vänder lite upp och ned på tillvaron. På ett bra sätt alltså.

En dag, ja vad ska man säga? Det är så svårt att återge en sådan upplevelse på ett rättvist sätt. Fantastisk. Omvälvande. Gripande. Tankeväckande. Hur många klyschor kan jag klämma in i ett enda blogginlägg?

Emma och Dexter, och hela deras liv, står i fokus i en berättelse av högst ovanlig form. Man får följa dem och deras liv den 15:e juli, varje år från 1988 och framåt. Varken mer eller mindre, den 15:e juli. Man följer deras vänskap och kärlek till varandra när den utvecklas. Man följer hur allting vänder och går åt helvete samtidigt som man anar att det kanske ordnar sig tillslut! Men den där gnagande känslan "tänk om det inte gör det" finns med hela vägen.

Berättelsen tar som sagt sin början 1988, när Emma och Dexter precis har tagit sin examen och har hela livet framför sig. Emma drömmer om att bli författare. Dexter drömmer om att bli känd. Genom berättelsen får vi följa dem när livet är en dans på rosor och när livet så att säga mer har en karaktär av en regnig dag än en solsken. Boken beskriver livets upp- och nedgångar på ett fantastiskt vis och får en att fundera över betydelsen av varje enskild dag. Hur har till exempel idag, den 8:e april, präglat ditt liv genom åren? Hur skulle ditt liv se annorlunda ut om det inte hade varit för den 8:e april varje år?

Nej jag vet inte, kan det inte bara räcka med att jag säger LÄS? Läs, läs, läs. Lyckost dig som inte har läst den ännu och fortfarande har hela upplevelsen framför dig. Lyckost dig!