Fantastiska människor

Jag åker ju mycket buss nu för tiden vilket också innebär att jag träffar många människor jag inte känner. Utimellanåt kan man ju inte låte bli att sitta och spana lite på vad alla andra har för sig på bussen. Allt som oftast förekommer det inte något vidare spännande, men ibland snubblar man över människor som slår en som så där extra fantastiska. Det här är en kort berättelse om ett sådant möte.

Här om dagen satt det en mamma med sin handikappade dotter på ett säte i närheten av mig. Dottern hade något problem med sin benställnig vilket gjorde det knepigt för henne att gå. När vi närmade oss slutdestination skulle flickan gå ett par, tre rader fram i bussen för att slänga sitt skräp i sopkorgen. Med mycket möda tog hon sig nästan hela vägen fram och vände sig sedan emot sin mamma för att hon skulle hjälpa henne. Det naturliga hade kanske varit att gå fram, ta skräpet av flickan och kasta det i sopkorgen. Men inte den här mamman. Under glada hejarop och lite tips från "coachen" tog sig flickan till slut fram till sopkorgen och lyckades med mycket möda öppna locken och slänga skräpet. Proceduren upprepade sig sedan på vägen tillbaka.
Det som var så fantastiskt var att det verkligen syntes på flickan hur stolt hon var över att hon faktiskt hade klarat det själv. Man blev lite varm i hjärtat. Och den fantastiska mamman som inte på något sätt skämdes över dotterns kamp utan glatt hejade på och lät sin dotter växa med uppgiften. Härligt att se!